Privatiseringen av näringslivet på tillbakagång
Partiledningen går
på krokodiljakt

Publicerad 2021-04-28

De senaste spektakulära ingreppen mot Kinas e-handelskung Jack Ma har fått stor uppmärksamhet. Zoomar vi ut lite kan vi se att det är bara den senaste utvecklingen i en trend som faktiskt började med Xi Jinpings makttillträde 2012.

Privatiseringen av näringslivet är idag på väg att rullas tillbaka. Privata jättar tvingas eller finner det säkrast att erbjuda statliga företag att ta över delar av sina verksamheter.

ANALYS AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Jack Ma har länge varit symbolen för lyckade egenföretagare inom teknologi och IT. Intill nyligen satt han på Kinas största privata förmögenhet. Hans bolag Alibaba med utlöpare skaffade sig tidigt en dominant ställning när det gäller näthandel.

Den senaste klart lysande stjärnan i företagsgruppen var intill nyligen det snabbväxande finansbolaget Ant Group.  Gruppen har lånat ut pengar till över 20 miljoner småföretag och 500 miljoner konsumenter. Alla är de kunder som inte skulle ha en chans hos de gamla statliga bankerna.

Med sin utåtriktade offentliga persona har Jack Ma skaffat sig många anhängare och inte så få kritiker. Men när han tog till orda på en konferens i Shanghai i oktober 2020 gick han uppenbarligen för långt. Han kallade det statliga bankväsendet föråldrat och jämförde med gammeldags pantbanker, det vill säga endast lån mot någon säkerhet.

Försvann från offentligheten

Samtidigt stod Ant Group inför en börsintroduktion som tippades bli den största i världen någonsin. Men efter brandtalet i Shanghai stoppades introduktionen i sista stund, enligt flera uppgifter på order från allra högsta ort. Jack Ma försvann från offentligheten i veckor, vilket framkallade en skur av spekulationer.

Han håller fortfarande en låg profil, medan regeringen vidtar en rad åtgärder mot hans bolag. Tillsynsmyndigheten dömde Alibaba till att betala en rekordhög företagsbot på motsvarande 23,7 miljarder kronor. Det är straffet för att Alibaba försökte skapa ett monopol. Bolaget förhindrade handlare som vill sälja sina varor på Alibabas plattformar från att marknadsföra dem på rivaliserande näthandelsplatser.

Samtidigt pressar centralbanken på för att Ant Group ska öppna böckerna och lämna över hela sin skatt av konsumenternas låneuppgifter, uppgav Financial Times häromdagen. På så sätt skulle till exempel även de statliga konkurrenterna få tillgång till dessa.

“Krokodil” har blivit ett allmänt kinesiskt uttryck för börshajar eller bolagsbossar som är hungriga på att expandera, till exempel med uppköp av företag eller tillgångar hemma och utomlands. Foto: iStockphoto

Jack Ma må ha tänjt på regelverket, men repressalierna mot honom och andra frispråkiga företagsbossar handlar minst lika mycket om att Xi Jinping och Kommunistpartiet absolut inte vill ha något alternativt politiskt maktcentrum. Kinas motsvarighet till de ryska oligarkerna brukar kallas ”stora krokodiler” och partiledningen är definitivt ute på krokodiljakt.

Tidigare liberal debatt

Det senaste exemplet är Sun Dawu som driver ett framgångsrikt storjordbruk och har byggt en egen stad. I ett par årtionden har han dessutom ordnat plattformar för liberala samhällsdebattörer och reformister i huvudstaden samtidigt som han själv tog universitetskurser i juridik och litteratur på fritiden. Han har även upprätthållit vänskapsband med dissidenter långt efter att de brännmärkts.

Inte bara Sun Dawu har som stora bolagsbossar sedan början av 2000-talet kommit med synpunkter och pekpinnar om samhällets utveckling i stort. Några har också skänkt pengar till tankesmedjor eller medier, bland annat till finanstidningen Caijing som drev undersökande journalistik.

Sun Dawu greps i november i fjol tillsammans med flera medarbetare. Inte förrän i förra veckan fick vi ett livstecken. Han åtalas enligt polisen för en rad förseelser, bland ”olagliga insamlingar” som är en omskrivning för korruption och/eller överbelåning. En annan åtalspunkt var att han ”obstruerat allmänna nyttigheter” i samband med en marktvist med ett statsjordbruk.

Den stora kanonen

De senaste åren har alltfler kritiska företagspampar fått hårda straff och många gånger har även deras företag fått lida. Den pensionerade fastighetskungen Ren Zhiqiang, kallad ”den stora kanonen” för sina upprepade angrepp mot regimen på Weibo, den kinesiska motsvarigheten till Twitter. Där hade han 37 miljoner följare.

Efter att Xi Jinping för fem år sedan uppmanat alla statliga medier att följa partiet i allt ställde Ren Zhiqiang frågan: ”Sedan när har folkets regering förvandlats till partiets regering?”

Han dömdes i fjol till 18 års fängelse. Då hade han bland annat skickat ett email till elva vänner med nedlåtande omdömen om Xi Jinping efter ett tal av presidenten om hur Kina betvingat coronaviruset. En av vännerna skvallrade.

Det är tydligt att partiet vill statuera exempel och sätta  munkavle på alternativa röster. De ledande affärsmän som profilerat sig mest med synpunkter på regimen ska tystas så att andra håller sig i skinnet. Partiet ökar kontrollen.

Inte bli för stora

Det handlar också om att reglera storleken på privata bolag. De får inte bli alltför mäktiga på hemmaplan som Alibaba.  De får inte heller bli alltför expansiva utomlands som till exempel Wu Xiaohui. Han ägde Anbang, ett av Kinas största försäkringsbolag. När han 2014 köpte Waldorf Astoria i New York, ett av världens mest berömda hotell, tyckte partiledningen att måttet var rågat. Han var under luppen länge tills han 2018 dömdes till 18 års fängelse för korruption.

Ikoniska hotellet Waldorf Astoria på Manhattan har blivit ett varnande exempel på vilken profil man inte ska skaffa sig utomlands enligt Kommunistpartiet. Wu Xiaohui, ägare av försäkringsbolaget Anbang, gjorde det misstaget 2014. Det blev början på hans och bolagets fall. Foto: iStockphoto

Just nu ligger tyngdpunkten i kampanjen för att kontrollera de största aktörerna på internetbolag och finansföretag eller fintech.

Det är intressant att gå tillbaka lite och följa Xi Jinpings inställning till den privata företagsamheten. 2007 nådde han partitoppen som ny medlem av politbyråns ständiga utskott, den innersta maktkärnan. Då uppfattade många att han var en stark förespråkare för att de privata företagen, stora som små, hade en viktig roll att spela.

Den bilden byggde på att han kom från en framgångsrik period 2002-07 som partichef i Zhejiang, en provins som nästan mest av alla sprudlade av företagsamhet under de nya marknadsekonomiska friheterna. Alibaba och Volvos ägare Geely är goda exempel. Men egentligen har Xi Jinping varit relativt dämpad i sina uttalanden om statliga och privata företagsformer.

Stärka statliga sektorn

Han spelade sina kort försiktigt tills han hade nått ställningen som partichef och president för tio respektive nio år sedan. Därefter har linjen varit att dämpa den ekonomiska liberaliseringen eller till och med återigen försöka stärka den statliga sektorn som partiet har mer kontroll över.

Samtidigt har de privata företagen uppmanats att bilda partikommittéer och i alla lägen sätta partiets intressen först. Partiets representant förväntas ha ett ord med i laget i strategiska beslut. Partiet vevar också igång ett särskilt poängsystem med straff och belöningar för företagen. (Se KinaNytt 17 och 18 februari 2020)

En grov tumregel för att beskriva den privata företagsamhetens betydelse har varit sifferserien 60/70/80/90. Privata företag svarar för 60 procent av Kinas BNP, 70 procent av innovationerna, 80 procent av sysselsättningen i städerna, och skapar 90 procent av de nya jobben. Så varför krångla med denna vinstmaskin? Svaret är återigen att partiet vill ha kontroll.

Samtidigt vill ju Xi Jinping uttryckligen ha påhittiga företag som kan driva innovation och göra Kina oberoende från opålitliga utländska företag. Han vill också ha fabriker som på ett lönsamt sätt kan tillverka för inhemsk konsumtion och minska landets importberoende.

Fler dollarmiljardärer

Oavsett turerna kring storföretagen och krokodilerna växer skaran av dollarmiljardärer. Enligt tidskriften Forbes årliga rikelista gick Peking om New York i fjol och är den stad som har flest personer med förmögenheter på över en miljard USA-dollar. Den kinesiska huvudstaden har 100 och New York 99.

Förklaringen till Pekings uppsving stavas teknologiföretag, god återhämtning från pandemin och stigande börskurser. Den rikaste människan i huvudstaden är Zhang Yiming, grundare av videodelningsappen TikTok, en världssuccé, och moderbolaget ByteDance. Hans nettovärde är 35.6 miljarder dollar.

Frågan är då om flera dollarmiljardärer är goda eller dåliga nyheter för partiet. Kan det finns nya utmanare – och nya korruptionsfall – bland dessa nyrika personer, de flesta egenföretagare får vi antaga?

Copyright © 2024 Artikelförfattaren och Sweden-China Trade Council. Vid återgivning ska alltid källan anges. All rights reserved.