Handelstvisten USA - Kina

Tonen har skärpts snabbt mellan USA och Kina. Än är det inte ett riktigt handelskrig och än har långtifrån alla hot blivit verkliga tullhöjningar, men situationen är riskabel och omvärlden oroas. Kina har slagit tillbaka snabbt, men även gett en del tillmötesgående signaler.

Många undrar nu vem som egentligen är starkast i en kraftmätning mellan världens två största ekonomier.

AV JOHAN MYRSTEN, johan.myrsten.stockholm@gmail.com

Varningarna har hopats medan spänningen mellan USA och Kina trappats upp genom en serie tullhöjningar och hot de senaste veckorna (se nedan artikel om hur konflikten skärpts steg för steg).

”Vi är ännu inte tekniskt i ett handelskrig. Men politiskt står vi i början av ett sådant,” sade häromdagen Världshandelsorganisationens chef Roberto Azevêdo. Enligt WTO har hoten redan dämpat viljan till investeringar och världshandelns tillväxt riskerar att drabbas, även om inte alla hot om strafftullar blir verklighet.

Internationella valutafondens chef Christine Lagarde varnade i Hongkong häromdagen för farorna om det multilaterala handelssystemet rivs sönder. Hon kritiserade president Trumps fokusering på USAs bilaterala underskott i handeln med Kina och sade att det är en följd av komplicerade globala leveranskedjor där kineserna har betydande underskott gentemot flera länder varifrån de importerar komponenter. Samtidigt manade hon Kina att bättre skydda upphovsrättigheter och minska favoriseringen av sina statsägda företag.

Temperaturhöjning

Temperaturen och oron har alltså stigit, och de två jättarnas slagväxlingar sker i en värld där flera ekonomiska konflikter växt fram som reaktion på president Donald Trumps protektionistiska handelspolitik. Frågan är dock fortfarande hur mycket som är bullrande teateråska med avsikt att påverka kommande förhandlingar och hur mycket som blir genomförda tullhöjningar eller rentav utvecklas till ett fullfjädrat handelskrig.

En signal om en mer tillmötesgående kinesisk politik gavs förra veckan när president Xi Jinping höll sitt tal vid den stora konferensen Boao Forum på Hainan. Där utlovade han bland annat väsentligt sänkta tullar på importerade fordon ”och en del andra produkter”. Enligt Xi vill Kina öka sin import och undvika handelsöverskott. Kina ska också vidga marknadstillträdet för utländska finanstjänsteföretag, omorganisera den statliga myndigheten för immaterialrättsfrågor samt öka handlingsutrymmet för utländska investerare i fordonsindustrin, varvsnäringen och flygsektorn. Dessutom vill kineserna öka tempot i förhandlingarna om att ansluta sig till WTO:s regler om offentlig upphandling, enligt Xi.

Flera bedömare beskrev talet som i huvudsak en upprepning av löften som Xi gav redan i Davos i januari 2017, utan några betydande eftergifter till Trump. I Peking välkomnade Europeiska handelskammarens ordförande Mats Harborn att Xi fortsätter att utlova ökad öppenhet och fler reformer, men framhöll att företagen från EU ”fortfarande väntar på konkreta reformer och tidtabeller”.

Osäkert och oklart läge

Läget är alltså osäkert och oklart. I väntan på nya utspel försöker många analysera styrkan och svagheterna hos de två parterna i maktkampen. Faktorerna är många.

• Kina har vunnit stort på de senaste årtiondenas globalisering och tycks ha mer att förlora på ett handelskrig eftersom det är mer exportberoende än USA. Exportens andel av BNP är cirka 20 procent i Kina och 14 procent i USA. Av Kinas varuexport går drygt 18 procent till USA medan bara 8 procent av USAs varuexport går till Kina.
• Totalt exporterade Kina varor till USA för 506 miljarder dollar förra året medan det omvända flödet gav 130 miljarder dollar – i det bilaterala utbytet av varor med USA hade Kina alltså ett överskott på 376 miljarder dollar 2017, enligt det amerikanska handelsdepartementet. I tjänstehandeln har USA däremot ett överskott.
• Detta ger dock inte hela bilden. Handeln går även indirekt via andra länder, leveranskedjorna är komplicerade, och stora investeringar har gjorts från båda hållen i respektive land. Försäljningen av varor och tjänster som produceras av amerikanska företag i Kina är större än USAs export till Kina och värdet av det amerikanska handelsunderskottet mot Kina. Många amerikanska företag har ställt om sina värdekedjor för att vinna kinesiska konsumenter, och genom att producera på plats i Kina i stället för i amerikanska fabriker har de bidragit till att minska exporten från USA.
• Kina har genom de senaste åren satsat stort på att minska sitt exportberoende och öka den inhemska ekonomins betydelse för tillväxten. Frågan är hur det har fungerat i praktiken, och hur den omställningen påverkas när man riskerar ett handelskrig med USA.
• I USA är debatten öppen och kritisk. Där finns frågetecken kring stödet för Trumps handelspolitik mot Kina; opinionen är splittrad och stödet kanske mindre uthålligt än den uppbackning Xi kan luta sig emot i sitt hemland. Trumps tullhöjningar har utlöst protester från republikanska politiker och företag som hotas av kinesiska motåtgärder. Åtgärderna påverkar även konsumenterna i form av dyrare varor, och börserna har reagerat negativt var gång tullstriden spetsats till. Allt detta kan kosta röster för republikanerna i höstens kongressval.

”Det är svårt för jordbrukare och vinodlare att förstå varför de är offer i en förmodad strid mot Kinas stölder av immateriell egendom och industriella kunskaper”, sammanfattar Washington Post i en analys.

• Flera argument mot Trumps politik fördes nyligen fram den amerikanske ekonomen Lawrence Summers i Financial Times. Ett är att globaliseringens negativa effekter i USA i grunden beror på de framväxande ekonomiernas allmänt ökade roll i världen, medan Kina efter inträdet i WTO 2001 genomfört stora förändringar som efterlysts av USA. Enligt Summers har tidigare förhandlingar med Peking gett flera resultat, exempelvis att Kinas globala handelsöverskott nu är lägre än vad USAs förhandlare hoppades på för bara några år sedan, att kineserna har stärkt sin valuta med stora stödköp, och att skyddet för immateriella rättigheter trots allt har förbättrats en del.
• En annan linje i kritiken är att Trumps administration ännu inte verkar ha preciserat vad den vill uppnå. Nöjer den sig med begränsade löften att minska handelsunderskottet och underlätta marknadstillträdet eller är målet grundläggande ändringar av hela Kinas industripolitik. Oklarheten om detta och Trumpadministrationens underminering av WTO gör enligt kritikerna att kineserna lättare kan spela en offerroll, trots att USAs mångåriga klagomål över hur Kina stulit kunskaper och missgynnat utländska företag i hög grad delas av många andra länder.
• I Kina gör samtidigt allt tal om ”den kinesiska drömmen” och att nationen ska bli världsledande att landets ledarskap kan få svårt att ge efter för amerikanska hot.

Kina beskrivs inte bara där som den på flera sätt starkare parten i konflikten, och uttalanden från Peking har präglats av självförtroende. Kina har en större ”krigskassa” i form av sina valutareserver och möjligheter att mobilisera kapital via statliga kommandon. Skulle kineserna mot förmodan börja sälja av amerikanska statspapper vore det ett farligt men tveeggat vapen. Å andra sidan har USA världens starkaste privata finanssektor.

• Med det hårda kontrollsystemet i Kina kan missnöje från intressen som drabbas av tullstrider tystas och tryckas tillbaka, åtminstone för en tid. Analytiker brukar påpeka att kinesiska ledare gärna spelar ”det långa spelet”, inte minst mot demokratier med återkommande politiska val och regeringsbyten. Men frågan är vad som händer om de ekonomiska effekterna för Kina av ett handelskrig blir destabiliserande på sikt.

Sammanfattningsvis är läget alltså både laddat och svårbedömt.