Kommunistpartiet firar 100 år i sommar
Den kinesiska offensiven
allt mer ifrågasatt

Publicerad 2021-06-16

Inför 100-årsdagen för Kommunistpartiet går den kinesiska regeringen in i ett mera komplicerat skede utomlands och stöter på motstånd och bakslag på flera håll. Särskilt intressant är förhållandet till EU.

Om två veckor, den 1 juli, firar alltså Kinas Kommunistiska Parti hundra år. KKP har haft en färgrik historia med flera oväntade och våldsamma vändningar – ideologiska såväl som taktiska. Efter årtionden av inbördeskrig och andra umbäranden sitter partiet sedan 1949 vid makten i världens folkrikaste land.

ANALYS AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Enpartistaten har i stort sett lyckats leda Kina ut ur djup fattigdom och samtidigt ut i världen, för att ge en minihistorik. Startpunkten för framstegen var en pragmatisk öppning för utländska investeringar i början av 1980-talet. Efter fyra årtionden av rekordhög tillväxt hävdar Kommunistpartiet allt mer offensivt Kinas rätt att ta den globala ledarrollen.

Det är president Xi Jinping som de senaste åtta åren har drivit Belt and Road Initiative (BRI), ibland kallat Sidenvägsprojektet. Tanken är att skapa korridorer och farleder som strålar ut från Kina med ny infrastruktur och andra projekt. Med stora krediter har den kinesiska regimen kunnat skaffa sig inflytande i ett hundratal länder i Asien, Afrika och Latinamerika och även etablerat några brohuvuden i Europa.

Samtidigt lockar Kinas stora och växande marknad västerländska företag och Kina vill skaffa sig råvaror och teknologi i industriländerna. För bolag med globala ambitioner är en närvaro i Kina en nödvändighet. Landets solida återhämtning under pandemin har befäst det förhållandet.

Såhär ett par veckor före den stora partifesten ser dock den kinesiska offensiven i världen ut att bli mer ifrågasatt i flera länder.

Italiensk omsvängning

Ett aktuellt exempel är Italien, som 2019 blev det första G7-landet att skriva under ett BRI-avtal med Peking. Det var en populistisk koalitionsregering i finanskrisens Italien som närmade sig det resursstarka kinesiska biståndsprogrammet. Därmed kom Italien en tid i förgrunden för Kinas globala strävanden.

Italien anslöt sig till det kinesiska Sidenvägsprojektet BRI vid en ceremoni i Rom den 23 mars 2019. Från vänster kinesiske presidenten Xi Jinping, utvecklings- och reformministern He Lifeng, italienske utrikesministern Luigi Di Maio och dåvarande premiärministern Giuseppe Conte. Idag har intresset svalnat från Italiens nya regering. Foto: Matteo Trevisan/TT

”Det öppnade en geostrategisk klyfta mitt i Europas hjärta”, sade nyligen Lia Quartapelle, ledamot av parlamentets utrikesutskott för socialdemokratiska Partito Democratico. Mellan 2000 och 2019 seglade Italien upp som tredje största mottagare av kinesiska investeringar i Europa efter Storbritannien och Tyskland.

Men under pandemin har EU kommit till Italiens undsättning med stora krediter och sedan ett halvår styr en ny nationell samlingsregering i Rom med Mario Draghi som premiärminister. Han är känd som eurons räddare under sin tid som chef för Europeiska centralbanken.

Symboliskt ingripande

Mario Draghi har symboliskt gjort slut på den italienska uppvaktningen av regimen i Peking och kallar landets nya utrikespolitik ”mycket pro-europeisk och pro-atlantisk i linje med Italiens historiska förankring”.

En tydlig markering var när han stoppade Shenzhen Investment Holdings, där kinesiska staten är delägare. Bolaget ville köpa 70 procent av privatägda LPE i Milano, ett företag som tillverkar halvledare som ju är en globalt eftertraktad bristvara. Men premiärministern såg till att det inte blev någon affär alls.

Det ingripandet var en vändpunkt för Italien och troligen en vändpunkt för hela EU, säger italienska diplomater till Financial Times. Vad gäller BRI-avtalet anser den italienske ekonomen och kinakännaren Michele Geraci att det är tekniskt giltigt men att det tappat sin innebörd för Italien.

Tre exempel

Det finns ytterligare tecken på hur marken skiftar under fötterna på Kina i Europa. Här är tre exempel:

Litauen har dragit sig ur gruppen “17+1” som samlar Kina och länder i centrala och östra Europa. Vidare är det kraftiga folkliga protester i Ungern mot ett stort kinesiskt universitetsbygge i Budapest. Och det är kris i Montenegro kring ett överambitiöst kinesiskt motorvägsbygge som nu helt avstannat. Krediterna från Kina har tagit slut. Montenegro orkar inte amortera och projektet är inte ens halvfärdigt. Skiljedom väntar i Peking.

Även Kinas förhållande till EU som helhet krisar. Alldeles vid årsskiftet slöt EU och Kina investeringsavtal efter år av svåra förhandlingar. Nu är avtalet helt lagt på is. Både EU-kommissionen och Europaparlamentet vägrar att godkänna det så länge Kina bibehåller sanktionerna mot EU-parlamentariker och akademiker, som till exempel den svenska kinaforskaren Björn Jerdén. Detta är svaret på EU:s sanktioner mot Kina.

Det var Tyskland och Angela Merkel som drev på för att till slut föra avtalet i hamn efter åratal av mödosamma förhandlingar. Tyskland månar om sin stora bilexport till Kina – och få länder kan bortse från den kinesiska marknaden.

Handeln ökar

Den kinesiska handeln med EU och övriga världen ökar dock med stora siffror i takt med höjd efterfrågan när många ekonomier öppnar upp samtidigt som pandemin verkar klinga av. Kinas export ökade med 28 procent i maj och importen med 51 procent.

De europeiska företagen i Kina ser alltmer optimistiskt på framtiden. Det framgår av den årliga enkäten från European Union Chamber of Commerce om affärsklimatet i Kina. 585 medlemsföretag deltog.

När bolagen summerade 2020 fann tre av fyra att de oväntat gått med vinst under första året med corona. Nu tror 68 procent på fortsatt tillväxt. Bara 9 procent överväger att flytta nuvarande eller planerade investeringar ut ur Kina.

Samtidigt klagar många företag på en alltmer politiserad affärsmiljö och uppfattar att de verkar på en ojämn spelplan.

Joe Biden driver på

I den globala politiken kan de kinesiska ledarna konstatera att USA och EU blåser nytt liv i gamla band sinsemellan. Under den gångna helgens toppmöte i Wales har G7-länderna samordnat och skärpt sin linje gentemot Kina både när det gäller handelsfrågor och mänskliga rättigheter. G7 samlar USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Kanada och Japan – det vill säga de rikaste demokratierna. Även EU:s högsta ledare var med på mötet.

Ledarna för G7 och EU samlade till toppmöte i Cornwall den 11 juni. Från vänster Kanadas premiärminister Justin Trudeau, Europeiska rådets ordförande Charles Michel, USA-presidenten Joe Biden, Japans premiärminister Yoshihide Suga, värden brittiske premiärministern Boris Johnson, Italiens premiärminister Mario Draghi, franske presidenten Emmanuel Macron, EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Tysklands kansler Angela Merkel. Foto: Leon Neal/TT

Det är USA:s nye president Joe Biden som driver på samtidigt som den snart avgående Angela Merkel dämpade några av de starkaste formuleringarna i kritiken mot Kina.

Joe Biden kommer att få ett nytt redskap från kongressen i Washington. Både demokrater och republikaner i senaten röstade i förra veckan igenom en svepande lag som anslår 250 miljarder dollar för att bemöta och tävla med Kina. Den kallas ”lagen om innovation och konkurrens” men riktar udden mot Kina. Återstår för representanthuset att bekräfta detta steg.

Anti-sanktionslag berör företag

Samtidigt kontrade den kinesiska nationella folkkongressen med en ”anti-sanktionslag” som kan beröra alla företag eller individer som anses medverka i ekonomiska sanktioner mot Kina. Enligt en uttolkning kan till exempel textilföretag som bojkottar bomull från den kinesiska regionen Xinjiang utvisas och få sina tillgångar beslagtagna.

På G7-mötet fick Joe Biden med sig de andra ledarna om en infrastrukturplan på 100 miljarder dollar. Den ska ge bistånd till utvecklingsländerna och tävla med Xi Jinpings sidenvägsprojekt.

Även militärt ökar spänningen mellan USA och Kina, framför allt kring Taiwan. Häromdagen instruerade USA:s försvarsminister Lloyd Austin att alla inom militären måste se Kina som det främsta strategiska hotet och handla därefter. De ska prioritera att hålla jämna steg med Kinas upprustning.

En mer älskvärd linje?

Han fick svar direkt i en ledarartikel från nyhetsbyrån Nya Kina som ansåg att i stället för att blåsa upp Kinas expansion borde den amerikanske ministern påminna sig om vem det är som har 800 militära baser över hela jorden, till exempel.

Ett uppmärksammat uttalande av Xi Jinping den 31 maj om hur Kina ska kommunicera med omvärlden skulle kunna tyda på ett försök att dämpa den ibland aggressiva tonen. ”Kina ska vara öppet, självsäkert, ödmjukt och anspråkslöst. En bild av landet som pålitligt, älskvärt och respektabelt ska förmedlas”, sade presidenten vid ett möte med partitoppen.

En del medier i väst har redan tolkat det som en ny kinesisk diplomati. Men de närmaste månaderna får utvisa om det verkligen blir en rörelse bort från den mentalitet av ”vargkrigare” som en yngre generation kinesiska diplomater stolt visat upp de senaste åren. Citatet från Xi Jinping var bara två meningar i ett längre tal som annars framför allt bekräftade den förhållandevis konfrontativa linje han lade fram för fem år sedan.

Copyright © 2024 Artikelförfattaren och Sweden-China Trade Council. Vid återgivning ska alltid källan anges. All rights reserved.