Han har en brokig och intressant uppväxt i olika språkmiljöer och internationella skolor, alla i österled. Föräldrarnas uppdrag förde Gustav Samuelson från födseln och framåt till Ryssland, Kina, Taiwan och Dubai i Förenade Arabemiraten.
Utan att han har särskilt många språkminnen verkar han ha en stark mental beredskap för språkens betydelse. Familjen tvingades abrupt hem till Sverige från Dubai på grund av covid år 2020 och Gustav Samuelson fick börja i svensk skola i 9:an på högstadiet. I gymnasiet började han drömma om att ta sig tillbaka till Kina och lära sig kinesiska efter studenten – kosta vad det kosta ville av alla hans sparpengar.
Det här är den sjunde och sista artikeln i KinaNytt:s serie om vikten av att fler lär sig kinesiska. De tidigare artiklarna i serien hittar du här.
Av AGNETA ENGQVIST, agneta.engqvist@gmail.com
“Det är ju ett världsspråk, väldigt användbart. Kul att lära sig och inte så sträng grammatik, helt unikt. Jag älskar det!” säger Gustav Samuelson, idag 20 år.
Med föräldrarna bodde han bland annat åtta år i städer där kinesiska talades. Det var i Qingdao när han var fem till åtta år och därefter i Taipei fem år. Vad kunde du säga på kinesiska?
”Jag kunde kinesiska när jag var i Kina och delvis i Taiwan men tappade nästan allt när jag flyttade därifrån. Det berodde på att jag gick i en internationell skola med engelska som undervisningsspråk och jag hade franska som tillval”, förklarar han.
Följden av covid blev att familjen i hast tvingades flytta till släkthuset i Förslöv, en tätort i nordvästra Skåne, där familjen brukade tillbringa sommarloven. Efter ett år i skolan där fick Gustav gå om nian. ”Min svenska var helt kass. Den var helt ok när vi pratade hemma, men jag läste sällan svenska böcker.”
Hursomhelst underhöll han drömmen om kinesiska under gymnasietiden i Helsingborg. Länge hade han sparat julklappspengar och inkomster från sommarjobb. Nästan direkt efter studenten i juni 2024 började han som vårdbiträde på ett äldreboende för dementa, en tjänst som varade sommaren ut och som fördubblade reskassan.
”Det var obekväma arbetsuppgifter. Tyvärr var en del av de äldre aggressiva. De förstod inte att det vi gjorde var för att vi ville hjälpa dem.”
”Ändå lärde jag mig mycket och utvecklades som person. Jag fick möta människor i livets slutskede och var med när två av de äldre tyvärr gick bort”, berättar Gustav Samuelson.
Han förverkligade sitt stora mål. Sparpengarna räckte till skolavgifterna och fem månaders uppehälle i Kina. I september 2024 skrev han in sig på Sichuan University i Chengdu för att gå nybörjarklassen i kinesiska för utlänningar, en termin på fyra månader.
”Det var helt på eget initiativ. Jag ville till Sichuan. Jag hade hört och läst bra saker om Chengdu. Flera gånger kom staden upp som en av de lyckligaste städerna i Kina -16 år i rad till och med. Och lokalbefolkningen skulle vara öppen och social.”
Men det var ändå den sichuanesiska maten som var utslagsgivande. ”Jag älskar den.” Favoriträtten är dandan mian, den klassiska kryddiga nudelrätten som han åt två-tre gånger i veckan i Chengdu.
“Mitt intryck när jag kom till Chengdu var en modern storstad där allting finns. Samtidigt var det lugnt och traditionellt. Det är en populär plats som utvecklats mycket. Många ungdomar från andra delar av Kina tar sig dit”, förklarar Gustav Samuelson.
Enligt uppgift finns det ett 50-tal gaybarer i staden, ovanligt i Kina, och han bekräftar att det finns en viss acceptans för HBTQ-personer. Efter ett besök i Shanghai jämför Gustav Samuelson hur dessa båda storstäder med över 20 miljoner människor skiljer sig åt: ”Vilken avslappnad stämning det är i framstegsvänliga Chengdu. Jag kände mig mycket mer hemma där. Det var helt annorlunda än i Shanghai”, slår han fast.
”Fast det var faktiskt svårt att lära känna folk, även om alla som bodde där var snälla och trevliga. Om jag såg förvirrad ut försökte alla hjälpa. Jag är glad för mitt val. Kunde inte hamnat bättre”, säger Gustav Samuelson.
”Men det var en tuff första månad. I början var all administration himla besvärlig. Allt skulle göras i en viss ordning för att få igång mobilen som också är den alla använder i Kina för att betala med. Det krävdes ett bankkonto och två olika betalningssystem: Alipay i butiker och WeChat Pay mellan privatpersoner. Det tog två veckor.”
Samtidigt fick Gustav magproblem av att det lokala köket är så kryddstarkt och använder mycket olja. ”Men man vande sig efter första månaden. En tröst var att skolmaten och maten ute på stan var billigare och godare än vad jag tänkt mig.”
Dessutom var lärarna trevligare än vad han förväntat sig. Alla var flytande i engelska och antalet internationella elever på hela universitetet var fler än han trott. ”Det var folk från hela världen. De flesta kom från Europa och USA och så var det en stor grupp från till exempel Sydkorea, Thailand och Filippinerna. Flest var ändå ryssarna. I min klass var de fyra. De flesta höll sig väldigt mycket för sig själva”, säger Gustav Samuelson. Själv umgicks han mest med en kanadensisk pojke och en rysk tjej.
Utbildningen var uppdelad i Nybörjare ett och två, och Intermedium ett och två och så vidare tills eleven i princip blivit flytande i språket på sju-åtta terminer. Nybörjare ett måste ta en examen för att få gå vidare och Gustav klarade den och fick sitt diplom. Generellt är en termin ett steg upp i svårighetsgrad och varje steg kräver att eleven klarar examen.
”Vi hade läroböcker men vi fick också vokabulärlistor där vi skulle fylla i alla tomrum. De nya kinesiska tecknen repeterade vi 10-15 gånger på lektionstid. Varannan dag och vid varje veckoslut hade vi quiz med 15-20 nya ord eller meningar på pinyin eller med kinesiska tecken. Det var mycket repetition,” säger Gustav Samuelson.
När de skulle lära sig att skriva tecknen tyckte han att det var orättvist, nästan fusk eftersom några av hans klasskamrater hade fotografiskt minne. “Men jag behövde skriva och skriva och lärde mig mellan 300 och 400 tecken under tiden i Kina.”
Tiden där var första gången Gustav Samuelson var hemifrån och inte bodde med familjen. Han delade en ”helt okej” enrumslägenhet på universitetets campus med en engelsk kille.
Skolavgiften var en engångsbetalning på 8 520 RMB plus 500 RMB obligatorisk försäkring, då cirka 40 procent mer i kronor. Maten, boendet och transporterna under tiden i Kina uppgick till 8 000 – 10 000 kronor per månad under de sammantaget fem månaderna han var där. Under hela tiden i Kina hade han tillgång till studentlägenheten.
Gustav Samuelson framhåller att den summan inkluderar även flyg- och tågbiljetter, hotell och restaurangbesök när han reste inom landet till städer som Shanghai, Hangzhou, Kunming och Chongqing. Han jämför med Lund där han studerar nu. “Där går det åt minst 10 000 kronor per månad, i alla fall om man vill festa och ha lite kul.”
Inför julen 2024 var Gustav och familjen oroliga för att han skulle få tillbringa julaftonen alldeles ensam. Hans visum tillät inte en ny inresa till Kina. Det gjorde att han hade sin första jul utan sin familj. Men efter två pliktskyldiga lektioner på julafton var han med och ordnade en ovanlig julfest. ”Vi skolkamrater hyrde en liten lägenhet och lagade lite mat. 20 personer var med. Vi var en blandning av muslimer, buddister, ateister och kristna bara för att nämna några.”
En månad innan pionjären Gustav Samuelsson skulle lämna Chengdu gjorde han ett framsteg: ”Jag hade en halvtimmes långt och bra samtal på kinesiska. Vi snackade om Kina och Sverige. Det var en rudimentär konversation. Kinesiskan var fortfarande på en låg nivå. Jag kan förstå många ord, men att småprata är väldigt svårt.”
Innan det var dags att resa hem passade han som sagt på att besöka spännande städer. Under tågresorna lyckades han prata med främmande kineser. ”Det gick faktiskt bra trots deras dåliga engelska och min ännu sämre kinesiska. Det gav mersmak.”
”Men visst kunde det bli kollisioner på grund av olika världsbilder. Till exempel en gång när jag och min kanadensiska klasskamrat turistade i ett tempel i Chengdu. Vi började tala med fyra kinesiska studenter. Samtalet kom in på Taiwan. Då blev det plötsligt lite surt”, berättar Gustav Samuelson. Kinas regering vill ju återförena ön Taiwan med fastlandet. Under vistelsen i landet blev han försiktig med att ta upp ämnet.
Idag är Gustav Samuelson tillbaka i Sverige och har flyttat hemifrån. Sedan i höstas studerar han biomedicin vid Lunds universitet. Han försöker se hur han ska kunna få till det att läsa kinesiska också. Nyfikenheten och intresset för språket finns kvar och Kina är avancerat inom biomedicin.
“Jag skulle kunna tänka mig att jobba i Kina när jag är klar med studierna. Jag siktar på en masterexamen i biomedicin. Men det beror på hur världen ser ut då”, säger han.
Gör du något för att upprätthålla den kinesiska du lärde sig i Kina?
“Det är lite klurigt just nu. Jag ska, jag borde gå igenom allt material därifrån. Kanske tar jag en kurs i kinesiska i Lund eller en kurs på distans när jag kan.” Samtidigt konkurrerar hans favorithobby att skriva fantasy om hans uppmärksamhet.
”Men jag vill jättegärna fortsätta att läsa kinesiska och förhoppningsvis bli flytande långt bort i framtiden. Att kunna kinesiska är bara positivt. Helt annorlunda och bra för hjärnan, om man har tid och ork.”
”Genom att läsa eller lyssna på nyheter om Kina och dess roll och påverkan på världen. Kina är en av nutidens stora aktörer speciellt inom ekonomi och teknologi. Därför tycker jag att det är mycket relevant i dagens samhälle att fler ska intressera sig för språket. Det finns också mycket kul media som filmer och liknande som kommer därifrån och de kan vara motiverande”, svarar Gustav Samuelson. Helst skulle han vilja att kinesiska blir ett valbart språk i gymnasiet som franska, tyska eller spanska. Det skulle vara positivt.”
I alla fall är det på sin plats att Gustav Samuelson är den som får avsluta denna serie. Till att börja med var det en slump att KinaNytt träffade denna målinriktade ungdom. Han blev den tändande gnistan för KinaNytts serie om vikten av kunskaper i kinesiska. Nu representerar han framtiden med sin ambition att bli flytande på språket.
© Artikelförfattaren och Sweden-China Trade Council. Vid återgivning ska alltid källan anges.