”Sinologin och Kinaforskningen har en framtid i Sverige. Det måste den ha eftersom Kina kommer att vara en stormakt i någon form, oavsett hur den politiska och ekonomiska utvecklingen blir framöver. Vi behöver experter med djupa kunskaper om språk och kultur.”
Det säger Fredrik Fällman, docent i sinologi, kinesiska språket och kulturen, och universitetslektor vid institutionen för språk och litteraturer vid Göteborgs universitet. Han har breda erfarenheter på många plan i Kina.
Samtidigt är han orolig för att rekryteringen av studenter och forskare går dåligt på hemmaplan. Dessutom är han häpen över att Universitetskanslersämbetet kallar kinesiska ”ett småspråk”.
Det här är den fjärde artikeln i KinaNytt:s serie om vikten av att fler lär sig kinesiska. Nästa vecka publicerar vi den femte artikeln där vi kommer få bekanta oss med studenten som brinner för det kinesiska språket och senare möta bland annat den kinesiska läraren som bara längtar att hennes resurser ska tas till vara igen. De tidigare artiklarna i serien hittar du här.
Av AGNETA ENGQVIST, agneta.engqvist@gmail.com
Fredrik Fällman konstaterar att för tillfället finns det bara två doktorander som studerar kinesiska språket i Sverige, en i sinologi i Göteborg och en inom Asiens språk och kulturer i Stockholm. Det finns också ett par doktorander i Lund som forskar om kinesiskt samhälle men de är inte inom språkämnet.
Vid slutet av 1980-talet fanns till exempel närmare tio doktorander i sinologi bara i Stockholm.
Fredrik Fällman beklagar att så få vill lära sig kinesiska idag. ”Det påverkar vår framtid. Bara genom att kunna litegrann kinesiska så skulle vi skapa andra förutsättningar i mötet med kineser, vare sig det är i politik, diplomati, kultur, affärssammanhang eller inom forskning och utbildning. Språk är en nyckel till kulturell förståelse.”
Själv hade han lätt för språk i skolan och kinesiska var ju exotiskt och ett väldigt svårt språk, så det var en utmaning. ”Jag hade hört talas om Cecilia Lindqvist som undervisade i språket i Stockholm. Men jag bodde i Kristinehamn så jag började inte läsa kinesiska förrän jag var 21 år och kom in på Östasienlinjen vid Stockholms universitet. Sedan var jag fast.”
Efter att sedan ha studerat kinesiska språket respektive modern kinesisk historia vid två kinesiska universitet kunde Fredrik Fällman i sin doktorsavhandling 2004 beskriva fenomenet ”kulturkristna” i Kina på 1980-90-talen.
Avhandlingen handlar framförallt om Liu Xiaofeng, en professor i filosofi på Renmin University of China i Peking. ”Han och ytterligare några blev en sorts ’privatkristna’. De var inspirerade av litterära och filosofiska texter och började introducera kristen teologi som ett bidrag till att förändra Kina”, berättar han.
”De var inte alltid döpta eller gick i kyrkan utan hade en egen relation till Gud genom kulturen i bred bemärkelse, därav namnet ’kulturkristna’. Flera av dessa forskare bidrog till att det idag åter finns institutioner för religionsforskning på kinesiska universitet.”
Det är tack vare sina kunskaper i kinesiska som Fredrik Fällman fått inblickar i många kristna och akademiska miljöer i Kina. Han framhåller hur viktigt det är att lära sig kinesiska för att kunna kommunicera fritt med kineser utan mellanhand. ”Det skapar ett annat band än om man går via tolk eller ett gemensamt tredje språk. Fortfarande är det en relativt liten andel av den kinesiska befolkningen som lärt sig någorlunda engelska.”
”När man lär sig språket så får man också en viss inblick i historien och kulturen som ger mer och kan öppna för förståelse. Det är naivt att tro att svenskt näringsliv och statsförvaltning kan klara sig utan personer som kan kinesiska”, säger han.
Kulturutbytet mellan Kina och väst påverkades av Covid19-pandemin och nästan alla resor ställdes in under några år. ”Men nu är officiella kinesiska företrädare mycket angelägna om att få igång just kulturellt och akademiskt utbyte igen. Till exempel satsar de ganska stort på det kinesiska kulturcentret i Stockholm och på att bjuda in kulturutövare till Kina”, berättar Fredrik Fällman.
”Inom humaniora och samhällsvetenskap är det oftare personliga kontakter och vi bör vara väl medvetna om motpartens intentioner innan vi ingår i ett nytt samarbete institutionerna emellan. Vi kan tydligt se att kinesiska kollegor idag har ett större tryck på sig att följa inriktningar som partistaten bestämt för forskning”, tillägger han.
”Men ofta kan de kringgå detta genom att använda vissa fraser och benämningar som ett paraply för att göra detsamma som de gjorde tidigare. Men vi märker vid besök i Kina att det är betydligt färre utländska besökare, både turister och forskare.” Fredrik Fällman ser ett mer auktoritärt klimat i Kina nu än för bara tio år sedan.
”Jag tror inte att sinologer och andra Kinaforskare påverkar Kinabilden i väst så mycket, det är snarare politiker och media som gör det. Det kan också vara säkerhetstjänster som pekar ut Kina som ett säkerhetshot, som förstås är helt riktigt, men Kina är komplext och mångfasetterat”, säger denne flitige Kinabesökare.
”Om vi bryter långvariga och inarbetade akademiska kontakter med Kina så blir de kinesiska kollegorna än mer isolerade. Medierna saknar i många fall reportrar på plats i Kina eller så kan de som är på plats inte prata kinesiska. Man kan förstås rapportera på plats utan att kunna språket men det blir ett mervärde om man kan det och något som just kan påverka Kinabilden.”
Om det nu är så att officiella kinesiska företrädare vill öka utbytet igen, hur ser det då ut med den akademiska utbildningen i kinesiska vid våra universitet? Enligt Fredrik Fällman är det tydligt att antalet som läser till en kandidatexamen, alltså tre år, har minskat i Göteborg.
”Vi hade en topp runt 2016-2017 och sedan har det gått ner. Men samtidigt har vi totalt sett ungefär lika många studenter eftersom vi har öppnat kurser på halvfart på nätet i kinesisk historia och om det samtida Kina som inte kräver språkkunskaper. De kurserna fylls, så det finns ett visst intresse.”
”Regeringens satsning 2012 på kinesiska som tillval på grund- och gymnasieskolan var i grunden bra. Skolverket fick i uppdrag att utveckla kursplaner, men samtidigt fick varken kommuner eller universitet extra medel för att följa upp konsekvenserna av beslutet. Det är väldigt konstigt.” tycker Fredrik Fällman.
”På min språkinstitution i Göteborg har vi diskuterat om vi skulle öppna också för utbildning av lärare i kinesiska. Sådan finns idag bara på Lunds universitet och Högskolan i Dalarna. Men eftersom kinesiska numera inte finns på så många högstadier eller gymnasier så har vi avstått.”
”Vilka val ungdomar gör för sina studier är ganska svårt att påverka. Ett exempel är hur koreanska seglat upp som oerhört populärt de senaste åren på grund av den koreanska popkulturen. Japanska har länge varit i blickfånget av samma anledning. Förmodligen spelar det viss roll att Kina är en diktatur, men det finns så mycket intressant i kinesisk tradition, kultur och historia som borde kunna vara attraktivt. Här spelar förstås den allmänna Kinabilden en roll.”
Fredrik Fällman menar att välja kinesiska inte blir så konkret som en utbildning där du blir ekonom, psykolog, ingenjör, läkare eller kanske statsvetare. ”Vad ska en person med utbildning i kinesiska språket och kulturen göra efter examen? Företag och myndigheter borde vara mer öppna för denna typ av kompetens. Personer som kan kinesiska och som har tränat sin analytiska förmåga borde vara attraktiva.”
På de institutioner som undervisar i kinesiska finns idag en oro för en pågående utredning om framtiden för ”småämnen” och ”småspråk”. Det är Universitetskanslersämbetet, UKÄ, som har uppdraget och utredarna ska vara klara senare i år, kanske i mars. Vad handlar detta om? undrar KinaNytt.
”Bara benämningen ’småspråk’ är absurd när det handlar om språk som kinesiska och arabiska. Den oro som finns är att man ska försöka koncentrera utbildningar i vissa språk till ett enda lärosäte. Men jag och kollegorna har ganska tydligt påpekat problemen med detta till utredarna”, säger Fredrik Fällman.
”Även om resurser skulle koncentreras till ett lärosäte så att miljön där blev större, så skulle det ändå inte motsvara de flera små miljöer som finns idag. Flera olika forskningsinriktningar skulle försvinna”, varnar han.
Född 1970, uppväxt i Kristinehamn.
Familj: Gift och har två vuxna barn.
Bor: I Stockholm, veckopendlar till Göteborg.
Fredrik Fällman, fil.dr. med doktorsavhandlingen Salvation and Modernity, Intellectuals and Faith in Contemporary China 2004.
Arbetande ledamot i Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg 2022-.
Docent i sinologi vid Stockholms universitet 2012, vid Göteborgs universitet 2013-.
Universitetslektor i kinesiska 2013- och viceprefekt för forskning och samverkan vid Institutionen för språk och litteraturer, Göteborgs universitet 2018-24.
Redaktör, Orientalia et Africana Gothoburgensia, Göteborgs universitet 2020-.
Styrelseledamot, Institute for Sino-Christian Studies, Hongkong 2009-18.
Senior Research Fellow, Department of Chinese, Translation and Linguistics, City University of Hong Kong 2012-13.
Koordinator, The Nordic Confucius Institute in Stockholm 2005-06.
Ordförande i Föreningen för Orientaliska Studier och chefredaktör för dess tidskrift Orientaliska Studier 2001-08.
Detta är ett CV i urval.
Fredrik Fällman har bott cirka fyra år i Kina, oftast några månader eller en termin i taget, men också längre perioder som 2012-13 på City University of Hong Kong.
Hur mycket använder du kinesiska språket när du är i Sverige?
”Jag använder det varje dag. Ibland kanske jag bara läser lite kinesiska nyheter på nätet. Ofta läser jag någon kinesisk text för undervisning eller forskning. Ett par dagar i veckan pratar jag också kinesiska i undervisningen eller med kollegor och vänner i Kina”, säger han.
“Skriver kinesiska gör jag i undervisningen och i textmeddelanden eller e-post till vänner och kollegor i Kina, kanske ett par gånger i veckan.”
”Det roligaste med att kunna språket är att prata med folk i Kina, att slå sig i slang med någon på stan, på en restaurang och känna av stämningar. Det är också spännande att vara med direkt i det akademiska livet i Kina genom att föreläsa och vara med på seminarier på kinesiska,” säger han.
Fredrik Fällmans första besök i Kina efter pandemin var 2023. “Skillnaden var ganska stor mot tidigare. Alla universitet har infört id-kontroll vid grindarna, oftast med ansiktsigenkänning, och inom humaniora är det många forskningsämnen som anses ’känsliga’. Flera kinesiska kollegor har ändrat riktning i sin forskning för att inte få problem. Ytligt sett är det mesta som tidigare men det finns en spänning i luften av att förtrycket är hårdare än för bara några år sedan.”
Hans senaste Kinaresa var tre veckor i mars-april 2025. ”Jag reste till Peking, Shanghai, Changsha, Wuhan och Shuozhou på en forskningsresa där jag träffade kinesiska kollegor men även föreläste i Shanghai samt Wuhan där jag tidigare studerat och har många kontakter. Min doktorand var dessutom i Shanghai för arkivbesök så vi besökte tillsammans några universitet och han introducerade sin avhandling på kinesiska”, berättar Fredrik Fällman.
Besöken i Wuhan, Changsha och Shuozhou, en mindre ort i Shanxiprovinsen, handlade delvis också om att få material till ett bokprojekt.
För 2026 har Fredrik Fällman nämligen fått pengar från Riksbankens jubileumsfond för att ägna sig helt åt att forska, en så kallad sabbatical. ”Medlen täcker alltså min lön under ett år. Min avsikt är att skriva en bok om svensk mission i Kina på engelska. Det finns inget sådant akademiskt verk sedan tidigare.”
© Artikelförfattaren och Sweden-China Trade Council. Vid återgivning ska alltid källan anges.