Förödande handelskrig hotar
Världen håller andan inför
toppmöte mellan Xi och Trump

Publicerad 2018-11-29

Världen håller andan. Det låter som en kliché men många i omvärlden har kastats mellan hopp och förtvivlan inför toppmötet mellan Donald Trump och Xi Jinping. Ska USA:s och Kinas presidenter hitta en väg bort från ett hotande förödande handelskrig och fortsatta börskriser? De båda väntas i alla fall sitta ner tillsammans i samband med G20-länderas möte som öppnas i Buenos Aires på fredag. Då kan de verkligen känna varandra på pulsen.

ANALYS  AV GÖRAN LEIJONHUFVUD, goran.leijonhufvud@gmail.com

Den allt hårdare retoriken i förpostfäktningarna har ökat oron. Om inte Trump och Xi gör några framsteg utlöser USA den 1 januari ytterligare strafftullar på kinesiska importvaror. Tullarna ökar från 10 till 25 procent på importvaror för 200 miljarder USA-dollar – och Kina tänker svara med liknande åtgärder i lite mindre skala.

De båda stormakternas pågående handelsdispyt ledde till rena fiaskot vid toppmötet nyligen med Apec, som är ett forum för länderna vid Stilla havet. För första gången kunde deltagarna inte enas om en slutkommuniké.

Ett liknande sammanbrott i Buenos Aires kan leda till fortsatt akut oro på världens börser och marknader. Handelskriget kan också leda till ett kallt krig där länder tvingas välja sida mellan USA och Kina.

Vid Stillahavsmötet angrep Xi Jinping ”protektionister som bara tänker på sitt eget land och som skadar världsekonomin”. Han pekade inte ut USA, men adressen var tydlig. Han sade också att ett handelskrig skapar inga vinnare.

Den amerikanske vicepresidenten Mike Pence nämnde däremot Kina vid namn när han sade att landet ”utnyttjat USA i många, många år, men nu ska det bli slut med det”. Pence har tidigare anklagat Kina för militär aggressivitet (i Stilla havet), stöld av amerikansk teknologi och inblandning i amerikansk politik.

Trump höjer hotnivån

I måndags, bara några få dagar före mötet i Buenos Aires hotade Trump med ännu fler tullhöjningar. Om inte Kina är mer tillmötesgående hotar Trump med tullar på ytterligare varor till ett värde av 267 miljarder dollar. Därmed skulle han täcka praktiskt taget alla kinesiska importvaror.

Trots sådana illavarslande tecken är många kommentatorer ändå försiktigt optimistiska inför överläggningarna mellan Xi och Trump. De pekar på Donald Trumps strategi vid internationella konflikter då han ”använder hårda ord men ändå kommer med vit flagg till slut”. Ett exempel är Nordkorea – även om ”fredsavtalet” visat sig vara ganska ihåligt. Andra exempel är handelskonflikterna med EU, Mexiko och Kanada där han gått ut hårt men backat i sista stund.

Han vill framstå som en stor förhandlare som kraftfullt försvarar USAs intressen men ändå undviker en konflikt som kan drabba hans väljarbas. De strafftullar på kinesiska varor som han hotar med nu skulle snart börja svida även för de amerikanska konsumenterna.

Börsoron är en annan faktor som kan få Trump att lätta på trycket mot Kina. Han älskar att prata om hur mycket aktiekurserna stigit under hans tid i Vita huset. Ett liknande läge gäller för Xi Jinping. De kinesiska börserna hör till dem som rasat mest i år, så han vill gärna hejda den utvecklingen.

Parterna står i kontakt

De hårda ordväxlingarna hindrar inte att parterna varit i kontakt hela tiden på olika nivåer. USA-sidan ska ha lagt fram en kravlista på över 140 punkter och Kina ska ha sagt sig vilja försöka tillmötesgå över hälften av dem. Nu är det upp till Xi och Trump att lösa upp knutarna eller i alla fall styra undan den värsta faran. Båda är ju ändå kända för att kunna fatta snabba beslut på egen hand.

Oavsett vad som sker i Buenos Aires, blir mötet troligen bara några meningar i berättelsen om en längre period av nya slitningar mellan den trötta supermakten USA och utmanaren Kina.

I dagarna är det 40 år sedan de reformer började som efter en exceptionell tillväxt fört Kina fram till just positionen som en global utmanare. Det var vid utsträckta möten i kinesiska kommunistpartiets ledande organ i november och december 1978 som Deng Xiaoping fick det avgörande inflytandet. Han kunde sedan lansera marknadsreformer och öppna ekonomin för utländska investerare.

Familjefejd på toppnivå

I det nya klimatet fick han förslag från Xi Zhongxun, partichef och guvernör i Guangdong, om att öppna den då fattiga provinsen för investeringar från Hongkong och från andra utlandskineser. Xi Zhongxun tyckte att i stället för att unga människor skulle riskera sina liv på farliga flyktvägar till Hongkong och bättre betalda fabriksarbeten där, skulle man bjuda in entreprenörer från utlandet som ville bygga fabrikerna i Guangdong.

Deng Xiaoping gillade förslaget och resten är historia. De frizoner för utländska investerare som skapades i södra Kina lade en första grund för framstegen.

Xi Zhongxuns son är dagens president Xi Jinping. Nu till 40-årsminnet av reformstarten har pappan, som avled 2002, fått en prominent roll i propagandan. På ett par bilder på olika utställningar framträder han framför Deng Xiaoping. Det har lett till ett ganska öppet gräl mellan familjerna Xi och Deng om vem som egentligen ska ta åt sig äran för reformstarten. Samtidigt finns det på senare tid även vissa akademiker och politiker som är kritiska mot Xi Jinpings enväldiga metoder.

Efter 40 år av reformer är Kina så starkt att Xi Jinping kunnat lansera det globala megaprojektet Belt and Road Initiative, BRI, eller ”nya sidenvägarna”. De planerna går ut på att bygga infrastruktur så att Kina kan nå ut i världen med vägar, järnvägar, fibernät och hamnar. På senare tid har dock Peking fått kritik från olika regeringar, institutioner och kommentatorer för sin offensiva lånestrategi för de länder som ingår i BRI. Många fattiga stater riskerar att hamna i skuldfällor och beroende, menar kritikerna.

Malaysia bromsar Kinaprojekt

Det väckte stor uppmärksamhet när Malaysias premiärminister Mahathir Mohamad frös avtalen med Kina om tre järnvägsprojekt för över 20 miljarder USA-dollar. Han sade att avtalen var orättvisa och varnade för att ”BRI riskerar utvecklas till en ny form av kolonialism”.

Pakistan är den största mottagaren av kinesiska lån och ett nyckelland för BRI. De kinesiska och pakistanska ledarna pratar om en ”vänskap som överstiger Himalayas höjder” och har kallat varandra ”järnbröder”. Men nu har den pakistanska regeringen vänt sig till Internationella valutafonden, IMF, och bett om nödlån för att reda ut sina skulder. Förra veckans terrorattack mot kinesiska konsulatet i Karachi var iscensatt av ”Baluchistans befrielsearmé”, en grupp som vänder sig mot de kinesiska BRI-projekten.

Fallet Pakistan ser ut att bli en prövosten för valutafonden. IMF kräver absolut öppenhet om de kinesiska lånen för att ens överväga att hjälpa Pakistan med en skuldsanering. Det blir också ett test på hur Kina kan tänkas agera när flera sådana fall dyker upp.

Internationella valutafonden har länge varnat för att skuldberget ökar för många fattiga länder, särskilt i Afrika. Frågan aktualiseras när IMF de senaste månaderna fått nödrop från länder som Angola och Zambia. Fonden tvingas fråga: hur mycket har dessa problem med Kinas ökande utlåning att göra?

Veritabelt detektivarbete

Men att kartlägga hur den kinesiska låneoffensiven verkligen ser ut är en stor utmaning för valutafonden. Efter ett veritabelt detektivarbete uppskattar utomstående forskare Kinas utlåning till Afrika till 143 miljarder USA-dollar mellan 2000 och 2017. Men det är praktiskt taget omöjligt att få reda på lånens löptid, kostnader och andra villkor.

Under tiden kan de kinesiska ledarna trösta sig med en klart positiv rapport om BRI från Världsbanken nyligen. Bankens rapportör bedömer att megaprojektet kommer att minska handelskostnaderna och sporra tillväxten för de deltagande länderna. Forskningen bakom har dock angripits både för uppenbara felaktigheter och för att bygga på slutsatser som enbart är skenbart riktiga.

Exempelvis har flera av de 62 granskade delprojekten inte ens något kinesiskt deltagande. Och många av de andra är bara önskedrömmar eller betydligt mer komplicerade att genomföra än vad de verkar, enligt Matt Schrader på den amerikanska tankesmedjan Jamestown Foundation, som skärskådat Världsbankens granskning. Han utesluter inte att den uppseendeväckande positiva tonen i texten beror på att banken vill hålla sig väl med sin tredje största aktieägare.

Världsbankens goda betyg kan också vara en hjälp för den kinesiska ledningen som på senare tid fått allt fler frågor om varför Kina –ett medelinkomstland med stora interna brister – ska låna ut så enormt stora belopp utomlands.

Därmed är vi inne på riskerna med Kinas egen interna och externa skuldsättning. De interna lånehärvorna är ett återkommande tema. Nu ökar oron även för de de lån till låga räntor i amerikanska dollar som kinesiska företag tagit, inte minst fastighetsbolagen. Dessa låntagare börjar nu få svårt med betalningarna sedan amerikanska centralbanken (Federal Reserve) höjt styrräntan.

Således ytterligare en anledning för Xi Jinping att försöka hejda Donald Trumps galopp mot ett upptrappat handelskrig.

Copyright © 2024 Artikelförfattaren och Sweden-China Trade Council. Vid återgivning ska alltid källan anges. All rights reserved.