Erik Fengs liv speglar Kinas utveckling
Pojken från Pekings gränder
fick toppjobb på Ericsson

Publicerad 2020-09-15

I år är det 40 år sedan Sweden-China Trade Council bildades genom ett samarbete mellan dåvarande Exportrådet, Industriförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel och Handelskammarförbundet. Närmare 100 svenska bolag hörsammade inbjudan till det konstituerande mötet den 15 september 1980 då dåvarande vd:n i Atlas Copco, Tom Wachtmeister, valdes till ordförande. En post han innehade fram till år 2000. I början av 1980-talet fanns ett stort behov i svenskt näringsliv att lära känna den kinesiska marknaden och SCTC kom att fylla en viktig roll för sina medlemmar; att informera om och utvärdera förhållandena i Kina för att underlätta medlemsföretagens strategival. Denna roll är fortfarande i allra högsta grad relevant för de idag närmare 200 medlemmarna.

I dag representerar SCTC:s medlemmar företag och organisationer med sammanlagt 1,8 miljoner anställda och med 2 050 miljarder kronor i intäkter. I en serie intervjuer i KinaNytt följer vi personer som varit och är involverade i affärsutbyte med Kina. Alla är personer med nära koppling till SCTC och som spelat en viktig roll för utvecklandet av affären till gagn för det enskilda bolaget och därmed även AB Sverige. Vi blickar bakåt i tiden, tar grepp om det aktuella skeendet och blickar in i framtiden. I dag intervjuar vi Erik Feng som var en av ytterst få handplockade studenter som kom till Sverige 1979. Från uppväxten i en liten gränd i Peking till 20 år med Ericsson, en resa som speglar Kinas utveckling under de senaste 60 åren. 

En klipsk pojke från en liten gränd i Peking har spelat en inflytelserik roll i utbytet mellan Sverige och Kina. Hans namn är både Feng Yingduo och Erik Feng. Han var en av ytterst få handplockade när reformarkitekten Deng Xiaoping skickade Kinas första kull studenter utomlands. Hans uppväxt och arbetsliv speglar Kinas stora förändringar de senaste 60 åren.

Erik Feng hamnade i Sverige och blev senare en ledande kraft för Ericsson i Kina under telekomjättens glansdagar där. I början var han rädd att de lokalanställda skulle stämpla honom som  ”en högfärdig kines som rullat lite i guldkorn i Sverige”. Men kineserna såg honom som en kines och svenskarna såg honom som en svensk.

AV AGNETA ENGQVIST, agneta.engqvist@gmail.com

Hans spännande liv började i Åttonde gränden i Dongsi innanför stadsmuren i östra Peking. Det är alltså en så kallad hutong, en av de relativt få gamla gränder som överlevt rivningsraseriet. Senare i livet skulle Erik Feng ofta ta besökare hos Ericsson i Peking på cykelturer. Då fick gästerna se den gamla innergården som flera familjer delade, ofta tre generationer under ett tak som i hans familj.

”Mina föräldrar var första generationens Pekingbor. De kom dit strax efter 1949 då Mao Zedong tog  makten i hela Kina. Pappa följde med en teatertrupp från Yan’an, den revolutionära basen under senare delen av inbördeskriget. Hans far var godsägare men pappa rymde hemifrån och anslöt sig till Maos trupper. Mamma ingick i en teatertrupp inom armén som gav föreställningar för soldater som krigade i Korea. De möttes i Peking och gifte sig.”

Hungersnöd och lekar

I början av 1960-talet rådde hungersnöd i landet efter Mao Zedongs misslyckade kampanj Stora språnget. Naturkatastrofer och indraget bistånd från Sovjetunionen bidrog till svälten.

Men i Peking var det bättre och Erik Fengs föräldrar arbetade på stabila kulturinstitut så familjen drabbades inte så hårt – även om allt utom grönsaker var ransonerat för alla, till exempel ris, mjöl, fläsk och matolja.

Två år gammal. Erik Feng tillsammans med en kusin. En barndom full av lek med grannbarnen i gränden väntar. Foto: Privat

”I mina minnen var det bara lek, lek, och lek innan jag började grundskolan. Det fanns inga dataspel då, men vi hade många tävlingsinriktade lekar med glasspinnar, kulor, mosaikstenar från byggen och tomma cigarettpaket. Alla grannbarnen lekte tillsammans”, berättar Erik Feng.

Han var bra på att vinna glasspinneleken (se bonusläsning sist i reportaget). Det blev så många pinnar över att familjen använde dem för att tända kolkaminen på morgnarna.

Kulturrevolutionen

1966 bröt den så kallade kulturevolutionen ut. Den varade i tio delvis kaotiska år. Mao Zedong angrep skoningslöst sina rivaler i högsta ledningen och uppmuntrade alla att slå sönder gamla saker och gamla traditioner. I början stängde skolorna och för Erik Feng blev skolstarten uppskjuten ett år. Undervisningen blev sedan dålig eftersom lärarna ofta blev angripna under kritikrörelsen, så de låg lågt. ”Vi lärde oss nästan ingenting.”

”Som barn fortsatte jag bara leka och busa. Men jag märkte att stämningen var lite dämpad. Pappa och mamma pratade om vem och vem som blev illa behandlad på jobbet. Fast mina föräldrar var inte så högt uppsatta och klarade sig bättre.”

Torget vid Himmelska fridens port i Peking 1967. Erik Feng är åtta år och har följt med släktingar på utflykt. Tvåa från vänster är Eriks två år yngre bror Xiaolong. (Lilla draken). Gränden där de växte upp ligger 4,5 kilometer nordost om torget. Foto: Privat

”Men en dag kom pappa hem och ordnade ett familjemöte och kritiserade sig själv för att han inte var tillräckligt upprorisk mot gamla traditioner och mot kapitalism och andra onda krafter. Jag förstod ingenting och satt bara där och lyssnade.”

När Erik Feng gick ut gymnasiet 1978 hade universiteten just kommit igång efter kulturrevolutionen. De sista två åren hade han pluggat intensivt och han klarade universitetsprovet så bra att han kunde välja universitet. Eftersom två amerikanska kineser, Yang Zhenning och Li Zhengdao, tidigare fått Nobelpriset i fysik blev han inspirerad att läsa teoretisk fysik på Pekings universitet.

Handplockad till Sverige

Innan första terminen var slut fick han veta att han var bland de utvalda studenter inom naturvetenskaperna som skulle skickas utomlands för kvalificerad utbildning. 600 studenter sändes till olika länder. Erik Feng skulle till Sverige.

”Efter vinterlovet 1979 samlades vi 20 utvalda som skulle till Sverige i Peking, sexton pojkar och fyra flickor. Vi fick lite förmaningar om att vara observanta i den kapitalistiska världen. Mina föräldrar var mer glada och stolta än oroliga. Vi fick var och en mycket mer pengar än jag någonsin sett så att vi kunde gå till vissa speciella butiker i Peking och köpa kostymer, skjortor, slipsar och resväskor.”

Kinesiska regeringen stod för hyra, läroböcker och andra kostnader i Sverige. Kinas ambassad förmedlade en månadspeng för mat och egna utgifter. Men det gällde att vara sparsam.

Samtidigt kände Erik Feng att världen stod öppen: ”Jag var 20 och stolt över att vara en av väldigt få som fick chansen. Jag kände mig mycket ambitiös, nyfiken och orädd. Jag var ett steg närmare Nobelpriset.”

Öppen för allt nytt

”Jag bestämde mig i förväg att vara väldigt öppen för allt nytt och acceptera allt och lära mig allt nytt, inte bara språket och tekniska studier utan också allt annat.”

Det enda han funderade över var om det var absolut nödvändigt att lära sig svenska språket? Var det inte ett slöseri att använda ett år till det?

”Vi visste då nästan ingenting om Sverige. Vi kände till Nobelpriset, bordtennisspelarna Stellan Bengtsson och Kjell Johansson. Vi visste också att Sverige var det första västlandet som etablerade en diplomatisk relation med Kina, inget mer.”

Olympiske mästaren i bordtennis J O Waldner var Ericssons ”ambassadör” för att stödja Pekings ansökan att arrangera OS 2008. Här är han i Peking 2001 tillsammans med Erik Feng och Ericssons kinesiska kunder med sina familjer. Foto: Privat

Väl installerad i ett studenthem vid Gärdet i Stockholm tyckte han att det var fantastiskt. ”Lite stolt skrev jag till mina föräldrar att jag hade sex 60 watts lampor bara i mitt studentrum. I vårt hem i Peking hade vi en 15 watts lampa per rum.”

Väldigt lite fritid 

”Enda kommunikationen med föräldrarna var per brev. Att ringa var för dyrt och föräldrarna hade ingen telefon hemma. Varannan vecka fick jag ett brev och jag skrev mindre ofta.”

Första året var helt avdelat för att gruppen skulle lära sig svenska. Studenterna hade två svenska lärare som Erik Feng tyckte var mer engagerade än lärarna i Kina.

”Vi var alla inställda på att lära oss svenska språket så fort som möjligt. Det var intensivt, nästan som en tävling. Det var många timmars lektioner och plugg varje dag och självstudier på helgerna, väldigt lite fritid. I början var självförtroendet i språkstudierna i gungning. Men sedan plötsligt efter två månader fick jag en aha-upplevelse, så funkar det. Det var inte en linjär framstegskurva utan det kom stegvis. Grammatiken var inte svår, att lära sig alla orden var det svåraste.”

Erik Feng kände att han och hans grupp blev ”otroligt väl mottagna” under sitt första år i Sverige. Bland många studiebesök nämner han den gång de var i riksdagen och mötte Olof Palme i korridoren. ”Vi utväxlade några ord på vår knaggliga svenska. Det var imponerande att han stannade och pratade med oss.”

Gillar svensk mat

”Kring midsommaren 1980 fick vi bo hos svenska familjer runt om i landet i två veckor. Väldigt lärorikt.”

Den svenska maten har aldrig varit något problem för Erik Feng. Han trivdes med svensk husmanskost från första ögonblicket, inklusive ärtsoppa och pannkakor på torsdagarna. Andra i gruppen hade länge svårt med ost och grädde och en del smög till en Kinabutik och köpte snabbnudlar.

Flera, inklusive Erik Feng, lärde sig att laga mat själva, vilket de aldrig gjort tidigare. Han lagar än idag svensk husmanskost eller gulasch eller kinesiska dumplings. Han gillar också att skapa smörgåsar med fantasi.

Han tycker att det roligaste första året var att behärska svenska språket så att han var redo för universitetsstudier. Det jobbigaste var att vara långt hemifrån. Ofta kände han ensamhet när han pluggade långt in på småtimmarna. Han nämner också mörkret på vintern. Det var det tuffaste året han upplevt dittills i sitt liv. Men han hade aldrig en tanke på att ge upp.

Blir individualist

I enlighet med planekonomin skulle Erik Feng egentligen läsa geologi eftersom Kina behövde geologer. Men han lyckades ändra det till sitt favoritämne teknisk fysik. ”Det var i och för sig ett svek mot den kinesiska staten men Sverige hade lärt oss att den individuella viljan var viktigast.”

”Jag tror att vi tog till oss den individualistiska inställningen omedvetet. Genom att leva i detta samhälle påverkades vi av allt runtomkring: lärare, svenska vänner, tidningar och TV. Det var ingen plötslig förändring, Så småningom blev det bara så.”

Erik Feng passade på att tågluffa en hel del i Europa under loven när han pluggade på KTH i Stockholm. Här är han på väg till Lyon med snabbtåget från Paris sommaren 1982. Foto: Privat

Under åren på KTH använde Erik Feng loven till att praktisera på Asea Kabel, tågluffa i hela Europa och vara hemma i Peking två somrar. Efter fyra år tog han examen på KTH som civilingenjör. Han firade inte särskilt.

”Man blev ju bara civilingenjör. Däremot firade jag när jag fick min ansökan om forskarutbildning i optik godkänd. Jag skulle få drygt 6 000 kronor i månadslön och det var mycket pengar för mig. Jag gick till en pizzeria nära KTH ensam och beställde en stor pizza med en öl och firade. Jag var lycklig.”

”Svek mot Kina”

Han säger att drömmen om Nobelpriset hade dött för länge sedan. ”Jag förstod att det skulle kräva forskning under hela livet. Att jag och mina kinesiska kamrater ändå valde att fortsätta med forskarutbildning var för att då fick vi egna löner och behövde inte pengar från ambassaden. Det var självklart ett nytt svek mot Kina som förväntade att vi skulle återvända efter fem års studier. Men egna viljor vann överlägset.”

På Institutionen för optisk forskning ägnade han tre år åt en teori om bildkvalitet, innan han blev nyfiken på arbetslivet.

”Jag såg en jobbannons från Televerket och lämnade in en ansökan på vinst och förlust. Det blev napp och det blev mer eller mindre samma jobbinnehåll, eftersom jag kom till Televerkets avdelning för grundteknik. Jag fortsatte att göra experiment och skriva artiklar. Fast med högre lön.”

Första dagen på jobbet kom Erik Fengs chef Christer Karlsson och talade om för honom att om han måste prioritera mellan familjen och jobbet så kom familjen alltid först. ”Det gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Senare som chef på Ericsson i Kina sade jag likadant till mina anställda. Det gjorde att de bidrog ännu mer till företaget.”

Arbetskamraterna valde hans namn

Det blev sju år på Televerket som bytte namn till Telia. Där forskade han om bildskärmar till datorer. ”Vi presenterade våra resultat på många konferenser utomlands. Sverige må vara litet men minsann ledande inom ergonomi och användarvänlighet”, säger Erik Feng.

Det var under tiden på Telia som han blev svensk medborgare och lät arbetskamraterna välja hans svenska förnamn.

Han säger att han gick från fattig student till tjänsteman på mellannivå. ”Jag levde ett Svenssonliv med egen bostad, jobb och lämning och hämtning av sonen på dagis. På helgerna lagade jag mat och träffade vänner.”

Efter sju år sökte han något nytt. Han gav Ericsson ett anbud: om de kunde skicka honom till Kina, så kunde han tänka sig att byta arbetsgivare. Det blev napp igen. ”Som en försökskanin” skickade Ericsson över Erik Feng till sin Kina-organisation 1994. Innan han flyttade gjorde han färdig sin licentiatexamen.

Svenskarna pålitliga

KinaNytt ber Erik Feng summera sina 15 år i Sverige. Vad var det som förvånade honom mest? Jo, det var att han stannade i femton år i stället för fem som var meningen. Han tycker att det är ett väldigt intressant land han fått lära känna och det allra bästa var hans svenska vänner. Han kan inte komma på någonting som var svårt.

Erik Feng i sitt rum på Ericssons huvudkontor i Peking. Som mosaik på tavlor satte han upp bilder från många evenemang, kundmöten, resor med kunder, den egna familjen, golf och så vidare. ”När en tavla var full skaffade jag skyddsglas och hängde upp den på väggen. Till slut hade jag 16 fulla tavlor. Alla som kom in brukade stå och betrakta fotografierna och söka sig själva. Många gånger ropade de: men här är ju jag!” Foto: Privat

Han upplevde svenskarna som lugna, pålitliga, inåtvända, professionella, respekterande och seriösa. ”Om jag måste välja ett av orden så är det pålitliga. När svenskarna säger något eller lovar något så blir det aldrig tomma ord utan de fullföljer vad de lovat – till skillnad från många amerikaner och en hel del sydeuropéer och även vissa kineser.”

Under de sista tio åren i Sverige var han tillbaka i hemlandet en gång varje år. Varje gång märkte han snabba förändringar. Plötsligt dök det upp tusentals gula minibussar som taxi över hela Peking. Alla kallade dem ”brödbilar” för de liknade brödlimpor. Dessförinnan var taxiflottan minimal. Ett annat år öppnades hundratals privatägda restauranger, från i princip noll. Och plötsligt ersattes ”brödbilarna” av små röda Xiali taxibilar tillverkade i Tianjin.

 Tillbaka i Kina efter 15 år

Erik Feng tyckte att det var väldigt spännande att återvända till Kina 1994 efter 15 år i Sverige, varav åtta år som fattig student och sju år som ”medioker tjänsteman”. Tanken var att han skulle jobba på Ericsson i Kina i tre till fem år som vid de flesta stationeringar utanför Sverige för bolaget. I stället blev det 20 år.

Han förberedde sig noga mentalt innan han flyttade. ”Jag visste att svårigheterna inte skulle ligga i själva jobbet, utan hur jag skulle bete mig bland kineser. De skulle inte acceptera en djäkla kines som hade rullat lite i guldkorn i Sverige och kom tillbaka och satte sig på sina höga hästar. Jag skulle bli spottad i ansiktet och motarbetad tills jag flydde därifrån.”

”Jag var inställd på att ligga lågt och vara vänligt inställd mot allt kinesiskt och ödmjuk inför eventuell avundsjuka och tillfälligt motstånd. Det gav väldigt hög utdelning. Inom organisationen sågs och behandlades jag som kines av kineserna och svensk av svenskarna. Det var precis det som jag ville uppnå. Allt annat var lätt.”

Erik Feng pratade kinesiska med kineserna och svenska med svenskarna, och så snart både kineser och svenskar var närvarande blev det engelska automatiskt. Ingen tyckte det var konstigt.

Positiv stämning

Eftersom han var rekryterad i Sverige kom han ut som expat med bra betalt, fri bostad, fri skolgång på privata skolor för sönerna och många semesterdagar per år.

”Jag fick en stor och dyr hyreslägenhet centralt i Peking. Med drygt 200 kvadratmeter var den tre gånger större än min lägenhet i Täby. Mina föräldrar kunde flytta in och bo med oss.” Familjen bodde sedan i olika villor som företaget hyrde, alla nära Ericssons huvudkontor i östra Peking.

”På arbetet var det en otroligt positiv stämning eftersom allt var nytt och utvecklades snabbt och mobiltelefonin var på väg att explodera i Kina.”

Allra först fick han gå runt i organisationen och välja vad han ville jobba med eftersom han var en ”försökskanin”. ”Jag valde det som jag ansåg var lättast, att bli kundprojektledare. Där behövdes inga tekniska förkunskaper och jag kom nära kunderna och det tyckte jag om.”

Begagnad tjänstemobil

Uppdraget gick ut på att samordna hur många Ericsson-ingenjörer som behövdes vid olika tidpunkter för att installera de sålda mobilsystemen till kunderna. Det var första och andra generationens system 1994-95. Detta var ännu i mobilernas barndom och Erik Feng fick vänta ett halvår innan han själv fick en tjänstemobil, ”en stor klump” av en tidig modell och dessutom begagnad.

”Jag hade lyckan att ansvara för provinsen Sichuans kundprojekt, en provins med rik historia, starka och goda maträtter och vackra flickor. Där träffade jag min nuvarande fru Judie Liu Yan i Chongqing som då hörde till Sichuan. Det var resor varenda vecka. Ericsson hade lokala kontor i både Chengdu och Chongqing.”

Nästa uppdrag för Erik Feng handlade om prisförhandlingar i provinserna under ett par år. Han åkte med säljarna och mötte kunderna som var mobiloperatörer.

 ”Säljarna hade en tendens att ge efter när kunden försökte pressa priset. Mitt jobb var att försöka hålla igen och garantera Ericssons lönsamhet men samtidigt övertyga kunderna att de fått det bästa priset.”

Förhandlare portförbjuden

Erik Feng ger ett exempel från en förhandling i Harbin, Heilongjiang. Den säljansvarige där hade fått riktlinjer om det lägsta priset under vilket han inte fick sälja. ”Men tyvärr tyckte han att kunden var så snäll och ärlig att det var lika bra att skaka hand med honom och ge det lägsta priset. Kunden däremot tog det som startpriset för förhandlingen och vår säljansvarige satt nu i klistret.”

Lösningen blev att skicka en bra säljare, Björn Fredriksson, som snart skulle lämna Kina. När han kom till Harbin så sade han att han inte var där för att sänka priset utan för att höja det av olika anledningar. Kunden blev ”urförbannad” och sparkade ut honom. Innan han ens hunnit tillbaka till Peking kom ett fax om att han var portförbjuden i provinsen.

”Men genom detta förstod kunden i alla fall att de inte kunde få ett bättre pris och till slut accepterade de vårt lägsta pris”, säger Erik Feng.

”Jag lärde mig förhandlingsteknik som var livsviktigt för mitt uppdrag 1996–1999 som ansvarig för marknadssupport för mobilsystem. Då satt jag ofta i prisförhandlingar med kunder. Jag skulle stötta dem som skulle sälja service till våra kunder, till exempel underhåll av basstationer och uppdatering av mjukvara. Det var något nytt då och svårt att sälja.”

Kom in i ledningsgruppen

Det jobbet var en befordran. Erik Feng ingick också från år 2000 i ledningsgruppen inom divisionen för mobilsystem. Den leddes av Jan Malm, dåvarande chef för Ericsson i Kina. Erik Feng blev också vice vd för Ericsson i Kina. Från 2005 tills han gick i pension 2014 var han vice vd för hela region nordöstra Asien.

Allteftersom han började ansvara för kunder som kontochef för China Mobile började han spela golf. ”Det var viktigt att vara tillsammans med kunderna så mycket som möjligt och då var golf en bra variant. Under några år anställde jag till och med en golftränare för att lära kunderna spela”, säger han.

Erik Feng med Yang Jie, vice vd på China Telecom, i samband med den årliga telekom-mässan i Peking 2010. Yang Jie är idag styrelseordförande för China Mobile. Foto: Privat

”Många gånger åkte jag iväg på fredagskvällen till en provins och spelade golf med kunder hela helgen, åkte tillbaka till Peking på söndagskvällen, jobbade hela veckan och åkte iväg nästa helg igen till en annan provins för kundgolf. Det kunde pågå i fyra­–fem veckor i rad, nästan omänskligt. En sorts fritid men ändå en del av jobbet.”

Erik Feng påminner om att relationer och vänskap betyder mycket när man gör affärer i Kina. I och för sig tror han att det är likadant i andra kulturer, inklusive västvärlden och Sverige, fast mindre synligt och mindre omfattande.

Försöka bli vän för livet

”Det handlar egentligen om att man litar på varandra när man gör affärer, speciellt när affärerna är långsiktiga och återkommande. Men självklart räcker inte enbart relationer och vänskap. Produkterna och tjänsterna måste vara pålitliga, högkvalitativa och prisvärda”, säger han.

Erik Feng frågade en gång Mike Ricks, som senare blev vd för Ericsson i Kina en period: ”Om man tycker så illa om en kund att man inte ens vill försöka bli vän med honom, vad ska man då göra?” Svaret blev att då ska man inte jobba med kunder.

”Jag har följt hans råd fullt ut. Med varje kund försökte jag bli vän för livet. Än idag som pensionär har jag många vänner som var mina kunder.”

Erik Feng till vänster med Li Gang, chefen för Guangdong Mobile som varit Ericssons största provinskund från allra första början tills idag. Bilden är från början av 2000-talet. Li Gang var ordförande för Ericssons användargrupp på den tiden. Foto: Privat

Erik Feng ger flera exempel på hur företaget ibland varit berett att gå till ytterligheter för att hålla kunderna varma. Han berättar om en snabbt improviserad lång bilresa på lantliga småvägar. Detta för att hinna fram till en viktig förhandling med China Mobile när tjock dimma stängde ner flyg och motorvägar. Eller när Ericsson sände 50 medarbetare till Inre Mongoliet för att fira en lyckad projektstart. Värdarna började skåla redan vid frukosten och fortsatte över lunch och kvällens bankett med provinsens guvernör.

Klang och jubel

Det var en klang- och jubeltid för mobiltelefoni och för Ericsson och bolagets kunder kring sekelskiftet. Erik Feng beskriver år för år, siffra för siffra, hur företagets prognoser över antalet mobilabonnemang i Kina alltid överträffades (se faktaruta längre ner).

”Det var en väldigt lyckosam affärscirkel våra kunder hamnade i. De köpte mobilsystem från oss och andra med stora kontraktssummor och sålde i sin tur mobilabonnemang som smör i solsken. De tjänade mycket mer pengar än vad de betalade för och med de pengarna köpte de ännu mer och sålde ännu mer.”

Han berättar hur operatörerna attraherade nya utexaminerade från universiteten och hur cheferna blev yngre och progressivare. ”De anlitade samma konsultfirmor som vi, till exempel PriceWaterhouse Cooper och McKinsey för att få hjälp med arbetsprocesserna. De skickade många på utbildning i management, bland annat hos oss. Operatörerna börsintroducerades och plötsligt var de alla bland Fortune 500.”

Chef för China Mobile-konto

En av Ericssons största kunder i världen var China Mobile och Erik Feng var chef för det kontot 2000-2006. Bolaget sålde mobilsystem till China Mobile i totalt 20 av då 31 kinesiska provinser och hade lokalkontor i alla de 20 provinserna.

”Under mina 20 år på Ericsson med olika poster var den som chef för kontot China Mobile den roligaste, eftersom jag hade direkt och daglig interaktion med kunderna”, slår Erik Feng fast.

”Utmaningen var att göra kunderna nöjda med våra mobilsystem och tjänster. Det gällde också att blockera våra konkurrenter.”

Jan Malm uppskattad

Medtävlarna var många, främst Nokia, Motorola, Nortel, Siemens och Alcatel. Kinesiska Huawei och ZTE var små, men Huawei blev snabbt starkare och tog marknadsandelar från alla.

Jan Malm, vd för Ericsson i Kina, dog plötsligt 53 år gammal 2004. Vid minnesceremonin i Peking kom många av Ericssons kunder från när och fjärran bara för att ta ett sista avsked. ”Det säger väldigt mycket om Jan och hans betydelse för bolaget i Kina. Ingen kan matcha honom på den punkten”, säger Erik Feng.

Jan Malm, Ericssons vd i Kina åren 2000 – 2004, och Erik Feng på en intern konferens 2003. ”Utan Jan Malm hade Ericsson aldrig lyckats så bra i Kina”, säger Erik Feng. Foto: Privat

Ersättare för Jan Malm blev Mats Olsson. 2006 fick Erik Feng lämna jobbet som chef för China Mobile-kontot som han älskade. ”Jag fick ta ett mer eller mindre påhittat jobb som general manager för 3G. Visst skulle 3G komma snart och det behövde förberedas, men sanningen var att jag var satt åt sidan. Jag vet inte varför. Jag var kvar i ledningsgruppen men fick mycket mindre att göra och hade tråkigt i två år.”

Tillbaka i värmen

Erik Feng välkomnades tillbaka in i värmen 2008, återigen utan att veta varför. Nu blev han vice vd för marknadsföring och strategisk planering.

”Detta var ett verkligt arbete som var nytt och spännande för mig.” Det innebar en hel del resor med konferenser, presentationer, utställningar och road shows. Den strategiska planeringen gällde företagets egna rullande femårsplaner och bevakning av konkurrenterna.

”Jag trivdes bra på det nya jobbet. Det var inte lika stressfyllt som kontochef med kundansvar. Då var det försäljningssiffror som talade och det innebar mycket stress.”

Under tiden hade China Mobile av inrikespolitiska skäl valt en 3G-standard, TD-SCDMA, som utvecklades i Kina och som Ericsson inte hade i sin portfölj. Då tappade Ericsson en stor marknadsandel i Kina.

Förtidspension

Erik Feng gick i förtidspension vid 55 års ålder 2014. Han hade lagt undan pengar och han fick ett bra avgångsvederlag.  ”Jag började planera seriöst för detta tidigt, kanske på grund av den stressiga vardagen. När folk frågar varför brukar jag säga som en kollega sa en gång: Förr eller senare måste man gå i pension, tidigare pension är bättre än senare. Förr eller senare måste man dö, att dö senare är bättre än tidigare.”

Järnbröder. Gamla studiekamrater från Pekings universitet 1979 med Erik Feng i mitten. De träffades i Luoyang i augusti i år. Gruppen är runt 15 personer och har en återträff varje år. I år var det färre deltagare på grund av coronan. De återfinns på olika håll i världen och kan ha daglig kontakt via sociala medier. De tycker att de står varandra så nära att de kallar sig järnbröder, ett kinesiskt uttryck. Foto: Privat

Nu ägnar han sig åt vad han kallar ”det glada pensionärslivet” med resor, läsning, golf, vänner och matlagning. Allt är baserat på ett migrationsliv med en lägenhet i Sverige och en lägenhet på den kinesiska semesterön Hainan.

När KinaNytt sökte Erik Feng för att få en intervju fick vi tag på honom när han satt på ett ”slow train” från Dali till Lijiang, två städer präglade av massturismen i Yunnans höga bergstrakter. Han framhöll att han nu som pensionär gärna gör saker och ting långsammare.

Om Du ser tillbaka på dina 15 år i Sverige med studier och jobb och sedan 20 år i Kina som anställd för ett stort svenskt företag, vad tänker Du då?

 Erik Feng börjar med att hänvisa till Deng Xiaoping som ledde Kina 1978-1997. Det var han som började skicka studenter utomlands.

”Jag tänker på honom med en väldig tacksamhet. Jag tänker på att jag var lyckligt lottad som fick åka till Sverige och studera när de flesta inte hade den möjligheten. Jag var också lyckligt lottad som kunde komma tillbaka till Kina och jobba på ett otroligt fint svenskt företag, när de flesta som ville det inte hade den chansen. Jag är även lyckligt lottad som fick chansen att förtidspensionera mig.”

Vad är det svenskar inte vet om Kina som är viktigt?

”Jag tror att svenskarna tror att de vet mycket om Kina. Samtidigt tror jag att de faktiskt vet väldigt lite. Jag kan förstå att västvärlden inklusive Sverige hatar diktaturer som Kina, men jag tycker att medierna rapporterar snedvridet. De fokuserar på det politiska, inte på det ekonomiska. Och när de tar upp ekonomin handlar det om Kinas muskler som världens näst största ekonomi som hotar omvärlden. Men räknat per capita är det istället ett väldigt svagt land som behöver decennier för att komma ikapp. Medierna beskriver också Kina som den största klimatboven men glömmer att landet använder mycket få bilar och blöjor per capita.”

”De flesta svenskar vet inte att de flesta kineser, jag skulle tro 80-90 procent, är glada över framstegen i sitt land och ser positivt på framtiden. Det beror delvis på partiets propaganda och brist på information. Ju lägre utbildade desto mer positiva.”

Samtidigt uppfattar Erik Feng att de flesta kineser ser negativt på USA på samma sätt som de flesta amerikaner ser negativt på Kina, allt på grund av otillräcklig information och propaganda. Han säger att kinesiska journalister också rapporterar negativt, som när de idag enbart fokuserar på rasmotsättningarna i USA.

Och omvänt: Vad är det kineser inte vet om Sverige som är viktigt?

”Kineserna vet väldigt lite om Sverige. De som vet lite grann via media känner till att Sverige är ett välfärdsland med bra miljö, höga löner och höga skatter, och att barnen och de äldre har ett bra liv. Men de vet inte att Sverige inte tillverkar några klockor och inte ligger i Centraleuropa. De vet inte heller att Sverige är bland de första länder som blev helt kontantlöst, är världens främsta musikproducent och är ledande när det gäller innovationsförmåga räknat i antalet patent per invånare.

När jag tänker på saken vet de faktiskt inte heller att Ericsson, Ailixin, är svenskt”, säger Erik Feng.

Hur är det i Kina i dag, om du sätter på dig dina ”svenska glasögon”? 

”I Kina förvånas jag hela tiden över den snabba ekonomiska utvecklingen och samtidigt hur efterbliven den genomsnittliga individuella kvaliteten är. Landet ligger långt efter de utvecklade länderna inom områden som utbildning, sjukvård, äldreomsorg, levnadsstandard och löner.”

Erik Feng tycker slutligen att förhållandet mellan Sverige och Kina förtjänar att vara bättre även om fallet med den fängslade svenske medborgaren Gui Minhai är en käpp i hjulet. ”Jag tror bergfast att om man fokuserar på den ekonomiska relationen och mindre på den politiska så kommer förbindelserna att bli normala igen om några år. Det skulle också hjälpa med bättre rapportering från svenska medier om folkets vardagliga liv i Kina, som svenska medier gjorde på 1980-talet till exempel.”

Bonusläsning

Personruta Erik Feng

Erik Feng och hustrun Judie Liu Yan tyckte det var virussäkrare i Kina än i Sverige i somras och passade på att resa runt i landet. Bilden är från bergstrakterna i Yunnan i sydvästra Kina, nära staden Dali som är en stor turistmagnet. Foto: Privat

Kinesiskt namn: Feng Yingduo. Feng är familjenamnet. Tilltalsnamnet Yingduo betyder ”lysande”.

16 maj 1959: Född i Peking.

September 1978: Börjar läsa fysik på Pekings universitet.

Maj 1979: Reser till Sverige som utvald student, börjar en ettårig kurs i svenska på Stockholms universitet.

1980-1984: Läser teknisk fysik på KTH i Stockholm.

1984: Civilingenjör.

1984-1987: Forskarutbildning i optik på KTH.

1987-1994: Avdelningen för grundteknik/Telia Research på Televerket/Telia.

1994: Teknologie licentiat.

1994-2014: Ericsson Kina, bland annat i tur och ordning projektansvarig för installation av mobilsystem; prisansvarig för mobilsystem; chef för kontot China Mobile; från 2000 medlem av ledningsgruppen för mobildivisionen och vice vd för Ericsson Kina och sedan vice vd för region Nordöstra Asien.

2014: Tog ut förtidspension.

Bor: Sedan 2014 på sommarhalvåret i Täby och på vinterhalvåret på Hainan i Kina.

Familj: Hustrun Judie Liu Yan och sonen Markus 21 år, läser matematik och datorvetenskap på Williams College i USA. Från tidigare äktenskap sonen Oskar 32 år, utexaminerad från McGill University i Kanada, anställd på irländska firman WaterWipes i Singapore.

Hobbies och intressen: Resor, läsning på svenska, kinesiska och engelska, golf, vänner och matlagning.

Ericssons marknadsandelar i Kina

Copyright © 2024 Artikelförfattaren och Sweden-China Trade Council. Vid återgivning ska alltid källan anges. All rights reserved.