Ericsson och Kina

NY BOK

Per-Olof Björk and Lars A. Stålberg:

Ericsson and China

A Lasting Relationship

Business History Publishing

Av AGNETA ENGQVIST, agneta.engqvist@gmail.com

Det här är en berättelse som spänner över mer än hundra år. Starkaste intrycken ger nybyggarandan från 1980-talet och framåt. Då gav Ericssons medarbetare och chefer verkligen allt för företaget och för kunderna i Kina på andra sidan jordklotet. Det var en jättemarknad som vaknade till liv och det gällde att möta efterfrågan.

Författarna Per-Olof Björk, P-O kallad, och Lars A. Stålberg lutar sig bland annat mot data från Ericssons olika arkiv om de många miljon- och miljardkontrakten. Stålberg är dock mer i bakgrunden i den personliga berättelsen om Ericsson och alla förhandlingarna. Det är en krönika som ger vissa inblickar i förhandlingsspelet och som har en nostalgisk klang.

Här passerar presidenter, statsministrar, dignitärer och delegationer som deltagit på officiella och inofficiella resor till och från Kina respektive Sverige. Allt för att främja Ericssons affärer och stärka Kinas utveckling inom telekom.

Lyhördhet på alla nivåer

Vi får en bild av lyhördheten som Ericssons anställda på alla nivåer hade för att hjälpa de kinesiska kunderna på olika håll i landet, lyhördheten för vad de kinesiska myndigheterna tänkte och prioriterade. Det var en speciell tid under uppbyggnaden av mobilnäten.

Ericssons utsända utvecklade personliga relationer genom täta besök ute i provinserna för att vara nära kunderna. Läsaren förstår också hur Ericsson redan tidigt utvecklade lokal forskning och utveckling, tillverkning och service.

Samtidigt, när jag bläddrar i arkivet med mina artiklar för Dagens Industri, hittar jag bland annat en artikel från december 1998. Då utpekade den kinesiska regeringen Ericsson och andra telekombolag direkt och indirekt för att inte göra tillräckligt för att överföra sin teknologi. Ericsson pekade på de åtta samriskföretag som bolaget då hade med kinesiska partners och att man överförde teknik och kunskaper så fort man kunde.

Allt som inte sägs 

Men åter till den nya boken. Det som får läsaren att hicka till är när författarna deklarerar: ”Vi har avsiktligt begränsat vår berättelse till de framgångsfaktorer som vi anser har styrt det mångåriga förhållandet mellan Ericsson och Kina. Därför kan det finnas utmaningar, svårigheter och händelser av stor betydelse för berättelsen om Ericsson och Kina som inte ingår i vår översikt.”

Men läsaren blir faktiskt nyfiken på allt som inte sägs. Genom hela boken är det ett namn som lyser totalt med sin frånvaro, nämligen Huawei, det kinesiska telekombolaget som seglat upp som Ericssons värsta konkurrent.

För att förstå Ericssons utveckling i Kina skulle många läsare säkert vilja se försäljningssiffror och marknadsandelar och få en bild av utländska och senare även kinesiska konkurrenter. Utan sådana uppgifter rör sig boken i ett vakuum. Författarna skriver till exempel att Kina fortfarande är en av Ericsson tre största marknader. Men hur stor är marknadsandelen idag?

Kanske kan framtida författare göra en mer granskande berättelse. Forskare borde intervjua andra som deltog under Ericssons glansdagar från mitten av 1980-talet och framåt.

Lagt ner stor möda

Det är ju ändå bra att denna bok tillkommit och inom ramen för begränsningarna har författarna lagt ner stor möda för att inte missa ett enda kontrakt eller en enda delegation. Förlaget påpekar nogsamt att detta är inte en akademisk skrift.

P-O Björk har onekligen spelat en stor roll i Ericssons relationer med Kina. Han var antingen stationerad där eller på Kinarelaterade positioner på högkvarteret i Stockholm fram till i dag. Allra första besöket var 1984.

Efter att Kinachefen Jan Malm gick bort alltför tidigt år 2004 försvann det mesta av transparensen i bolaget i mitt tycke. Det finns medarbetare hos Ericsson som fortfarande sörjer denne man.

Förhoppningar för framtiden

Den nya generationen 5G ger förhoppningar för framtiden, men den framtiden kanske mest ligger utanför Kina för Ericsson. Bolagets senaste mångmiljardaffär med till exempel amerikanska T-Mobile är en fingervisning. Länder som USA och Australien kan nämligen välja bort teknik från kinesiska bolag av säkerhetsskäl.

Ericsson går som sagt tillbaka över hundra år i Kina. Trots de självpåtagna begränsningarna kommer den här boken vara värdefull för framtida historiker och för alla som är intresserade av relationerna mellan Sverige och Kina – och som inspiration för Ericssons anställda.