Konflikten USA - Kina

Upptrappningen fortsätter och spänningen tätnar. Än är handelskriget mellan USA och Kina relativt begränsat, men det kan bli betydligt värre i höst. Effekterna märks redan i båda länderna, globala leveranskedjor är i gungning, och oron för följderna stiger runt världen.

AV JOHAN MYRSTEN, johan.myrsten.stockholm@gmail.com

Att sommaren blev het i handelskonflikten mellan USA och Kina har alla kunnat följa i nyhetsflödet. De ömsesidiga tullhöjningarna på 25 procent gäller nu varor för totalt 100 miljarder dollar om året, och Vita Huset hotar med att lägga lika höga extratullar på ytterligare 200 miljarder dollar av importen från Kina. Det händelseförloppet sammanfattas i en separat text här bredvid.

Hårda ord har utväxlats och fortsättningen ser svårlöst ut. De senaste förhandlingarna, som avslutades i Washington den 23 augusti, gav inga synbara resultat. Bortom de nu pågående förberedelserna för nästa tullhöjning på 200 miljarder dollar avtecknar sig dessutom president Donald Trumps hot att till sist lägga tilläggstullar på hela USAs varuimport från Kina på drygt 500 miljarder dollar om han inte blir nöjd med kinesernas gensvar. Peking har å sin sida varnat för fler motåtgärder om USA gör allvar av sina hot.

Från kinesiskt håll sades redan när de första tullarna infördes i början av juli att konflikten kan bli ”historiens största handelskrig”.

Underskottet har växt, men ger inte hela bilden

Hur ser då bakgrunden ut?

Donald Trumps analysförmåga och syn på internationella ekonomiska relationer har kritiserats som alltför begränsad, men ingen bestrider att handelsbalansen mellan Stillahavsområdets två giganter är synnerligen ojämn. USAs underskott i varuhandeln med Kina är mycket stort, och det har växt ytterligare första halvåret i år.

Kinas export av varor till USA växte 2017 till närmare 506 miljarder dollar medan varuflödet i omvänd riktning ökade till 130 miljarder dollar, enligt det amerikanska handelsdepartementets statistik. USAs underskott steg därmed till närmare 376 miljarder dollar i fjol.

Hittills i år har handeln mellan de två fortsatt att växa i båda riktningarna, men för USAs del har underskottet ökat ytterligare. Detta ger dock inte hela bilden av utbytet mellan världens två största ekonomier. Den totala balansen är inte lika sned som varuhandeln ger intryck av. Dels har USAs överskott i tjänstehandeln med Kina växt stadigt genom åren (det blev 40 miljarder dollar 2017), dels är amerikanska företags försäljning av produkter framställda i Kina dubbelt så stor som importen från USA – en försäljning som kan bli än större när inköpskedjor och produktionsmönster ändras på grund av tullarna.

 Oron stiger i många amerikanska företag

I USA växer bekymren och klagomålen över handelskrigets följder, både på hemmaplan och hos de amerikanska företagen i Kina. Bland dem som var först i eldlinjen märks exempelvis odlarna av sojabönor, som har svårt att ställa om sin försäljning efter att ha drabbats av kinesiska tullar på 25 procent. Samtidigt har centralbanken Federal Reserve varnat att Trumps tullkrig mot Kina och andra länder kommer att leda till prisökningar för både företag och konsumenter i USA.

Än har visserligen många företag klarat sig utan att beröras, men en större våg väntar om Vita Huset i höst genomför sitt hot att höja tullarna på kinesiska varor för 200 miljarder dollar. En rad företagsledare som deltagit i administrationens öppna utfrågningar inför detta steg har framfört sin oro och varnat för ”förödande följder” om handelskriget vidgas. En så bred tullhöjning väntas leda till lägre försäljning, färre jobb och stigande priser i mängder av företag som är beroende av underleveranser från Kina. Effekterna kommer att märkas i flera produktionsled, samtidigt som leveranskedjorna är komplexa och svåra att analysera även för garvade analytiker.

Marknadsoro och sviktande tillväxt i Kina

Att Kina redan känner av handelskriget har framgått under sommaren, även om det är omdiskuterat hur mycket av problemen med vikande valuta, börsnedgång och osäkrare tillväxt som beror på tullstriden och vad som har andra orsaker.

1) Valutans försvagninghar fått mycket uppmärksamhet. Renminbin började detta år med en växelkurs på 6,50 mot dollarn. Snart stärktes den och rörde sig runt 6,30-35 fram till juni, då den började försvagas snabbt just som tullhoten var i fokus. Som lägst stod den i mitten av augusti, då kursen närmade sig 6,90 yuan per dollar. Därefter har kursen stärkts en aning, med hjälp av Kinas centralbank.

2) Börsnedgångenhar också haft samband med handelskonflikten, åtminstone delvis. Efter två år med stabil utveckling och sakta stigande kurser vände Shanghaibörsen tvärt nedåt i slutet av januari 2018. Efter en kort återhämtning följde några månader med långsam nedgång fram till slutet av maj, då brantare kursfall tog vid. Dessa upphörde den 6 juli, samma dag som de första tullhöjningarna trädde i kraft. Totalt har nu Shanghais ledande börsindex gått ned med närmare 18 procent hittills i år, och nivån är nu lika låg som efter börsraset i början av 2016.

3) Den ekonomiska tillväxttaktenhöll sig stabil på 6,7 procent andra kvartalet, enligt officiell statistik. Men Kinas BNP-tal brukar ses som osäkra och flera tecken på sviktande utveckling har rapporterats de senaste månaderna, exempelvis en viss inbromsning i den privata konsumtionen, lägre ökningstakt för investeringar och industriproduktion, och klagomål från en del företag över svårigheter att låna pengar.

Kritik och motåtgärder

Turerna kring konflikten med USA och utsikterna till negativa effekter i Kina utlöste för några veckor sedan en ovanligt öppet spridd kritik mot partiledaren Xi Jinpings strategi i handelsfrågorna och den ekonomiska politiken, enligt medierapporter. Företrädare för regimen har dock avfärdat uppgifterna som rykten och hävdat att läget är stabilt.

Bedömningarna av hur Kina klarar det påbörjade handelskriget varierar, men klart är att kinesiska myndigheter ökar beredskapen att ersätta förlorade jobb med statligt finansierade projekt. Bankerna har beordrats öka utlåningen till exportörer och infrastrukturprojekt, medan centralbanken nyligen ökade sina befogenheter att styra växelkursen. Och finansminister Liu Kun har i en intervju med Reuters vädrat både oro och kampvilja.

Enligt Liu har effekterna av ”handelsfriktionerna” än så länge varit små, men han uttrycker bekymmer över riskerna för att kineser ska förlora jobb och försörjning. ”När allt kommer omkring kommer en del företag att påverkas, export kommer att minska och produktion att skäras ned”, säger han.

För att motverka effekterna kommer skatter och avgifter enligt Liu att sänkas med mer än 1 100 miljarder yuan i år, mer än tidigare beräknat. Momsen inom tillverkningsindustrin, transportnäringarna liksom bygg-, telekom- och jordbrukssektorerna sänktes redan 1 maj. Men Kina ska inte utlösa massiva stimulansåtgärder, uppger finansministern i Reuters intervju.

Handelskrig vid känslig tidpunkt

Exporten drabbas alltså, men den är inte lika avgörande för Kinas ekonomi som förr. Enligt Internationella valutafonden har Kinas beroende av överskottet i bytesbalansen fallit från nästan tio procent av landets BNP 2007 till bara drygt en procent i fjol.

”Kinas ekonomi är idag inte exportdriven i den grad många kanske tror. Exportens roll för den ekonomiska tillväxten har minskat stadigt det senaste decenniet”, kommenterar Anders Johansson, chef för China Economic Research Center vid Handelshögskolan i Stockholm.

”Ett betydande problem för Kina är istället att handelskonflikten inträffar samtidigt som beslutsfattare försöker hantera utmaningar i den inhemska ekonomin. Efter snart ett decennium av kraftig kreditexpansion som inleddes i samband med den globala finansiella krisen har Peking sedan en tid tillbaka arbetat med att strama åt tillgången på kredit. Problemet med utestående lån är inte nivån i sig utan deras kraftiga tillväxt”, fortsätter han.

”Under politbyråns kvartalsmöte i slutet på juli framkom motstridiga budskap. Dels skulle kontroll och minskning av lån i ekonomin fortsätta, dels skulle finans- och penningpolitik fokusera på att stimulera ekonomin. Åtstramningen som skulle begränsa tillväxten av lån sätts nu alltså på paus för att motverka de negativa effekterna av den pågående handelskonflikten och den generella inbromsningen i ekonomin”.

”Tidigare har stimulanser främst gagnat statligt ägda företag, detta dels på grund av politiska orsaker, dels på grund av att det finns en underförstådd garanti för återbetalning. Om stimulansen sker genom kreditexpansion till framförallt statsägda företag istället för till den mer effektiva och produktiva privata sektorn kan skuldproblematiken i den kinesiska ekonomin komma att växa ytterligare framöver”, sammanfattar Anders Johansson.

Alternativ för Kina

Om handelskriget fortsätter har Kinas ledare flera alternativ att välja mellan.

En bakgrund är att Peking inte i längden kan möta amerikanska extratullar med samma mynt, eftersom Kinas import från USA är så mycket mindre än exporten dit. Hittills har Peking infört eller förvarnat om höjda tullar på amerikanska varor för 110 miljarder dollar, och sedan återstår inte mycket att slå till mot. Kina förmodas dessutom helst vilja undvika tilläggstullar på flygplan och råolja från USA.

Men Kina har andra vapen att ta till, och Pekings taktik har börjat ändras. Det är nu ett politiskt mål att minska beroendet av import från USA och öka inköpen från andra länder, inte minst från EU.

Kina har redan minskat sitt behov av amerikanska produkter inom en rad teknologiska sektorer där importen numera är större från EU, Japan, Sydkorea och Taiwan än från USA. Än är Kina beroende av amerikansk elektronik och flygteknik, men målet är att satsa på ökad självförsörjning även i de sektorerna inom ramen för framtidsstrategin Made in China 2025.

Det finns fler vapen som Peking åtminstone i teorin kan använda mot USA:

• Kina kan sluta köpa och kanske även börja sälja av amerikanska statspapper. Det skulle driva upp obligationsräntorna, skaka dollarn och fördyra upplåningen för USAs redan tungt skuldsatta federala sektor, men det skulle sänka värdet på kinesernas stora innehav av amerikanska statsobligationer och innebära risker för Kina.
• Renminbin har redan försvagats av tullhöjningarna, men Peking kan också aktivt devalvera sin valuta, vilket skulle minska effekten av tullhöjningarna på USAs import från Kina. Det skulle dock strida mot den reformpolitik som de kinesiska ledarna drivit på senare år.
• Peking kan försvåra vardagslivet för amerikanska företag i Kina med en rad åtgärder, till exempel genom regleringar, skatter, visumkrav, inspektioner eller hinder mot att föra ut pengar från landet.
• En mer långsiktig metod kan vara att försöka isolera USA genom att knyta tätare handelsband med andra länder och sammanslutningar, däribland EU. Ett exempel kunde vara ett inträde i stillahavsländernas gemenskap Trans Pacific Partnership, som USA lämnade efter Trumps tillträde som president.

Gemensamt för alla dessa strategier är att de har mer eller mindre allvarliga nackdelar även för Kina. Dessutom skulle de kunna utlösa mer dramatiska motåtgärder från USA.